Eller - kanske inte lika graciösa ben... Det har varit kallt, det hade inte snöat, läget var upplagt för långfärdsskridskor. Synd bara att jag aldrig har stått på ett par dylika tingestar innan. Konståkningsskridskor med taggar ja, långa saker utan taggar nej. Men man ska prova allt en gång som det heter.
Vi beger oss till Norrviken där de normalt har uthyrning av skridskor. Självklart inte denna dag, det var ju fredag även om många var lediga. Ajaj, där stod jag iklädd hurtiga friluftskläder och så inget åka! Men vänners vänner kom till undsättning och så dök Mia upp med ett par extra skridskor. Underbart!
Ett par stavar för balansens skull och så iväg på vingliga ben. Det gick att komma iväg och stavaran hamnade som balanspinne mellan händerna istället. När farten väl var uppe gick det bra, men så plötsligt slog ryggmärgsreflexen till och jag försökte ta fart med taggarna. Som inte finns där.
Säkert ett par kilometer avverkades med fikapaus på mitten. Fötterna värkte, benen tyckte inte heller att det var så kul. men det gjorde resten av mig. Absolut något jag vill lära mig, nu hoppas jag bara på att isarna blir fina i vinter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
långfärdsskridsko är jättehärligt, i medvind ;-) ! Ska du köpa skridskor så köp med lös häl, då går det att använda den gamla hederliga tekniken man lärde sig närman var liten. De med fast häl kräver att man inte försöker ta fart genom att trycka ifrån med tårna... å andra sidan kanske man inte skall göra det :-)
/Hanna
Skicka en kommentar