Trygghetsnarkomani

Idag satt jag med arbetsmiljöarbete på jobbet och förundrades att vi alls kunde jobba för 25 år sedan. Innan alla dessa föreskrifter kom till. Hur många som helst! Det finns regler för precis allt och allt som skulle eventuellt kunna tänkas vara farligt måste regleras i minsta detalj. Så gör vi fina instruktioner som många ändå struntar i eftersom det är mycket lättare att göra som de alltid har gjort. Trots allt kan jag inte låta bli att undra om vi inte lurar oss själva lite. När allt är reglerat i minsta detalj blir det svårt att urskilja vad som verkligen är viktigt att vara försiktig med. Vi förväntas ju inte använda huvudet, så varför göra det?

Ja, vi är trygghetsnarkomaner i Sverige! Helt säkert. Finns det en minsta risk att någon ska bli skadad så måste vi genast se till att riskerna minskar. Behövs det tvång så är det helt okej, bara det blir säkrare. Inte spelar det någon roll att barnen inte får leka snöbollskrig, visst är det väl bättre att ingen skadas?

Men det ÄR farligt att leva! Jättefarligt, man kan t.o.m. dö. Borde vi inte förbjuda alla att leva?