Det är jag som väljer!

Precis när jag var på väg att stänga av datorn så ringde telefonen och en kille presenterade sig. Helt säker på att det var någon som ville dyvla på mig kopiatorer, städning eller andra bra tjänster så lyssnade jag väl sisådär. Alltså hur förberedd som helst när han säger att han ringer från företag A för att prata om det där jobbet.... Oherrejävlars, det var jag inte beredd på! Dags att koppla på hjärnan och verka sådär intelligent. Fint att jag snorar mig igenom samtalet, j-la förkylning!

Det sköna är att jag verkligen är sådär lagom intresserad, inget sitta och hoppa upp och ner på stolen där inte. Jösses vad skönt det känns! Sitta lite tillbakalutad och humma, ställa några frågor om jobbet, få dem att anstränga sig. Dem, inte jag! Inget sälja sig själv på rea för att man absolut vill byta jobb. Inget "hoppas, hoppas, hoppas". Bara avslappnat konstatera att "visst kan vi ses". Yes, yes, yes - jag är så nöjd! Tralalalala, jag är efterfrågad...