Sommarminnen

Om jag bara tar mig i kragen och packar upp det sista ur väskan så slipper jag ha väskan och diverse prylar på vardagsrumsgolvet. Men det vore som att erkänna att sommaren tar slut. Mer eller mindre har mitt golv varit belamrat med väska, prylar och diverse hojdelar hela säsongen. En resa har lagom varit slut när nästa ska börja planeras. Kaos i lägenheten, men tusan så kul!

Väskan får nog ligga ett par dar till medan jag tänker tillbaka på sommaren och alla knäppa härliga stunder och människor. Fika en hel dag i depån medan det regnar? Inga problem! Byta däck med en öl i handen? Självklart! Dansa foxtrot i gräset? Absolut! Göra inbrott i sin egen stuga? Oh ja! Hissa och dissa nätdejting mitt i natten? Det gör väl alla! Irra runt hela Fårö som en annan fårskock? Händer. Elda grill på Gelleråsen? Roligt! O**a hojar? Hör till! Göra rent alla verktyg bara för det regnar? Helt naturligt!

Ducceklubben - löööövely!

Gotland, Gotland - del 2

Fredag och vi vaknar till tunga moln och blött på marken. Dimman är så tät att visiret blir blött på en gång och man kan nog kalla det regn tillslut. Långsamt, långsamt klarnar det och efter två pass vågar till och med jag mig ut. Det flyter dåligt ända tills jag tar hjälp av Jenny och får tillbaka lite flyt. Tackade snyggt genom att dra ifrån på rakan, bussiga klubben. Måste ju passa på innan hon kör med 999:an! Körpassen tar slut alldeles för fort, men som tur är hägrar en festkväll utan krav på att hoppa upp i ottan och vara körduglig.

Tex-mexbuffé med vin, snack, lite drink, sjukt mycket skratt, lite mer vin, bort till stugorna och nr 5 där Pålle har uppenbarat sig. För er som tvivlande - killen finns i verkligheten ;-) Stockholmsgänget bjuder på champange och har dukat med vit duk och allt. Herrejösses! Snart samlas hela stället utanför stugan på spontanparty, alltid bästa sättet att festa på. Man kunde t.o.m. dansa styrdans på gräsmattan... Jag offrar mig och är kvar till slutet, inser att klockan är närmare fyra när jag ramlar de fem meterna till vår stuga. Tacksam över attt varvningarna av monstret är slut för denna gången...

Lördagen startar alldeles för tidigt och det måste genast åtgärdas med en tupplur efter frukost. Framåt eftermiddagen bär det av mot Fårö som riktiga turister, om än något snyggare och ljudligare! Vi håller den italienska ordningen nära hjärtat och irrar något sanslöst i jakten på bakfylle-lunch. Som vanligt blir det alldeles annat än tänkt och istället för den enkla närande lunchen av krubb-karaktär så befinner vi oss helt plötsligt på en krog med utsikt över havet och rena Östermalmspriserna. Vid det laget är vi så hungriga att vi garvar och beställer. Sen händer inte så mycket. På en lååång tid. Sen får vi dricka. Sen händer inte så mycket mer förutom att vi får hindra Isa att tugga på bordet. Sen får Lasse och Brus-Per mat. De vaktar den hårt från de hungriga medgästerna och efter mycket om och men kommer så den övriga maten. Betsy anländer sent och tar en sallad för det ska gå fort, men tji fick hon. Tillslut har vi fått i oss mat och beger oss på raukspaning. Det blåser så hårt att man får luta hojen för att köra rakt fram, men solen skiner och det är förödande vackert. På hemvägen är jag så trött att jag väljer att sitta bakpå Betsys Sören och låter Isa köra Luciano. Det var riktigt roligt, nu var det ju ett tag sedan jag åkte bakpå. man sitter bra på monstret förutom det lilla faktum att sadeln lutar lite bakåt. Känns inte helt stabilt vid rejält pådrag!

Årsmötet hålls igen i ladan, presidenta gör ett föredömligt möte som ordförande och det går rätt fort. Snälla styret tackade för ordnandet av mässfesten genom en autograf med Casey Stoner - wow! Hoppas jag får ett bra ställe på nya jobbet åt den så den syns ordenligt :-) Middagen smakade super, men det där med logistik är inte ranchens grej. Alla i en kö och man skulle hämta ut lätt dricka eller köpa i baren innan man kunde ta mat. Gissa hur lång tid det tog? Trubaduren sjöng tappert och försökte överrösta de lätt studentaktiga skålandet, älgen var kärvänlig, skratt och skrän avlöste varandra och ljudnivån steg kontinuerligt som det ska vara. Kvällens DJ drog på så man blev halvdöv och det tillfälligt uppbyggda dansgolvet funkade det med. Både för bugg i superfart och headbangande, ducceklubben kan allt! Baren stängde redan två, så det blev spontan efterfest i kökshuset till småstugorna. Don Tony hade efterlämnat resterna av de gigantiska ostarna, parmaskinkan, tryffelhonungen, fikonmarmeladen och allt annat smaskens. Hur bra satt inte det som nattamat? Minsann dök det inte upp lite Moët att skölja ner det med? Enda plumpen i protokollet var den härliga "doften" i rummet med alla fylltrattar och ostarna...

Söndag och hemfärd. Ingen vill egentligen åka hem, vi hänger lite och sprakar däck. Tillslut hoppar vi upp på hojarna och rullar sakta in mot Visby och ett skrovmål på Max. Väl nere vid färjan blockerar vi fullständigt för de vanliga turisterna som stirrar på oss med tefatsögon. Det visar sig att vi bara har caféplatser på båten så vi ockuperar halva fiket med skinnställ och trötthet. 3 timmar kvar. Gäsp. 2 timmar kvar. Suck. 30 minuter kvar - hurra! Nynäshamn tar emot oss med iskyla men sol, vi splittras upp åt alla håll och det är fruktansvärt långt till nästa årsmöte. Mer ducceklubben åt folket!

Direkt från Gotland Ring! - del 1

Världen är bisarr. Jag sitter mitt i ett kalkbrott som har förvandlats till räserbana, en dator i knät och trådlös uppkoppling. Teknikens under...

Ducceklubben har kommit till Gotland och det med besked. Eftersom jag var så otroligt förutseende att dumpa min packning i en bil så skulle det bli riktigt kul att ta hojen till Nynäshamn och färjan. Det började med mycket trafik och mörka moln. Mer mörka moln. Blixtar. Stannade kvickt och drog på regnstället och förundrades över att jag hade tänkt på att ta det i lilla ryggan. Snälla ducatister i bil stannade och frågade om de skulle ta lite packning, det är så det fungerar i klubben. Svänger ut på vägen igen och två minuter senare kommer regnet. Mycket regn. När jag kör in i Nynäshamn så flyter hela vägen och det känns som vattnet har letat sig in lite överallt. Grillkiosken är fylld av väntande blöta människor i skinnställ och en hoj. Nillans hoj har återigen dragit säkringar och det har mekats lite under tak. En gång till innan hon kommer på båten får hon byta säkring, tur att det finns de som har extra. Om någon bhöver säkringar i fortsättningen, prata med Nillan. Hon har gott om dem. Blandade småsäkringar i en påse.

Väl på Gotland skiner solen och vi brummar mot Mix ranch. Blir inkvarterade i stugorna och den här gången fanns det faktiskt rätt sorts lakan och handdukar till oss. Kors! Några åker iväg och handlar medan jag får en öl i näven och slipper laga mat. Skööönt! Storsamling på vår altan, fullt med folk överallt och stilla i kvällssolen. Hur bra kan man ha det egentligen?

Dan efter är det uppsigning i ottan och det är gråt, grått. Dimman ligger tät och det är som att åka igenom ett regnmoln på väg till banan. Solvisiret känns sisådär rätt. Väl på banan är det stök med ägaren och deras ohemula krav på skadedokumentation, dessutom kan vi inte börja köra förrän kl 10. När vi kommer igång är det torrt och molnen lättar. Hallelulja!

Banan är helt underbar, men det ligger grus lite här och där utanför idealspår. HU! Inte för att jag brukar befinna mig där så ofta, men nojig kan man ju bli för mindre. På förmiddagen går det rätt bra att köra, och trots att vi är hur många som helst är det inte trångt. Härligt med stor bana! Lång raka att ta sig om på, det kan behövas när man ska tampas med 1098:or. Efter att ha pressat Luciano förbi både en 1098:a, en 999:a och en 996:a under ett pass är jag så nöjd att jag spontant lyfter på handen för att klappa honom innan det är dags att bromsa in i första kurvan. Så går det om man är uppvuxen på en hästkraft!

Eftermiddagen är svettig (även om det inte är i närheten av förra årets värmebölja) och vi var väl sisådär fräscha när vi åkte tillbaka mot ranchen. Kvällsol på verandan, en öl, chips, lite vin, lite mer vin... Middag och vinpimpling, men som de väluppfostrade ordentliga människor vi är går vi självklart och lägger oss i god tid inför morgondagens körning. Såklart. Trodde ni annat?

Varning Gotland - här kommer vi!

Över 150 Ducatister intar den sköna ön i öster, hur ska det sluta? Vilka får åka hem med hojen i bitar? Vem kommer ha glömt hjälmen hemma? Vem dricker mest grappa? Vem kommer fyllesnarka värst? Ska Lasse stå ut med brudarna igen? Kommer Nillans hoj låta bli att strejka efter två pass den här gången? Kommer lunchen att räcka? Hur ser Martins nya skönhet ut? Är handdukarna stora eller små i år? Har tvestjärtarna tagit över helt?

Info kommer när jag hämtat mig, det tar väl en vecka eller så...

I handväskan, var annars?

Du vet säkert att man kan hitta allt möjligt i damers handväskor. Förra sommaren gjorde jag en kompis oerhört förvånad genom att hala fram ett par bromsbelägg ur den lilla chica handväskan. I helgen gjorde jag mig själv förvånad genom att hala fram en skruv till kraschpuckarna ur ytterfacket. Ser man på, var det där jag hade lagt den?? Så jag lyssnade uppenbarligen på Johan (Ducati Sthlm) när han sa att den inte skulle sitta fast utan själva pucken, och att jag skulle stoppa den i fickan på hemvägen. Så bra då!

Satte på den saknade kraschpucken, satte på bakhjulet som varit inne för däcksvändning hos Kjelle, skruvade fast toppkåpan på ena sidan (buntbandet kvar på den andra...) och satte på ena backspegeln. Med skruven, inte bara med silvertejp. Hade nog faktiskt blivit två backspeglar om jag bara hade hittat den andra. Hur kan man tappa bort en backspegel??

Nu har jag faktiskt en helt gatlegal hoj att köra till Gotland, med förhoppningsvis tillräckligt bra däck. Utan alltför mycket buntband och silvertejp. Bara här och där...

Dåså, Gotland nästa!

Hur är det möjligt?

Risken med att ha en bloggare till kompis är att man hamnar i texten själv. Först försökte jag att hålla det anonymt, men det var helt omöjligt. Så nu tänker jag gladeligen berätta om allt som händer runt omkring.

Igår hörde jag att Ronny skulle ta av hjulen och lämna in för däcksskifte. Inte för att jag behöver byta däcken ännu, men en liten vändning av bakdäcket innan Gotland skulle inte skada. "Snääääälla, kan du inte komma och hämta mitt på vägen till Wheeler Dealer?" För övrigt världens coolaste däckverkstad! Jodå, det kunde väl gå för sig. Själv hade jag inte tid, jag hade för jösse namn fastnat i senaste Harry Potter-boken... Efter ett tag ringer det och världen är upp-och-ner-vänd. "Jag får inte loss bakhjulet!"

Ehh, vänta, vänta - det är ju jag som ska ha problem och behöva hjälp! Inte tvärtom. Det ska inte vara jag som har det längsta spärrskaftet och de svarvade hylsorna som gör det lättare att få kraften på muttern. Men så var det trots allt och det gick tillslut in i huvudet. Så jag tar min fina svavade hylsa och det lååånga skaftet och ger mig av. Tut, tut, här kommer mek-akuten...

Men inte hjälper hylsan och skaftet och mitt hängande på bromsen. Hojen gungar, hela bakdäcket trycks ihop men muttern rubbas inte. Intressant, eftersom det är korrekt draget för bara två veckor sedan!

Vi ger oss ut på jakt efter ett förlängningsrör och tittar lystet på diverse trafik-skylte-stolpar, räcken och annat som skulle kunna funka. Tyvärr såg grannarna lite misstänksamma ut när vi drog i stolpen, så vi gav upp det. Men så! Det lyser i den lilla smidesverkstan i huset bredvid och han kan såklart fixa en förlängning om vi kommer med skaftet. Hurra! I verkstan stod dessutom en 996:a och en otroligt gammal räser-Ducce! Klart vi fick hjälp...

Med ett skaft på en bit över en meter ger sig muttern med ett knak i klass med min fastrostade variant i vintras. Sen var det bara att stressa efter mitt hjul och sladda in till Kjelle i verkstan två minuter i åtta och lämna hjul och däck. För första gången frågade han om Ronnys namn och märkte däcken, det stod nästan likadana däck och fälgar där redan. (Vem hade lämnat?) Klart skulle det vara torsdag-fredag sådär nångång...

Hann inte klart Potter, men idag så! Tänker inte berätta hur det gick, men jag ska gå och tvätta bort mascaran nu...

Knottrigt gummi igen

Eftersom jag har fått frågan var jag köpte det knottriga gummit och svarsmailet studsade så lägger jag ut det här istället.

De heter Stompgrip och görs av Stompdesign (www.stompdesign.com). Jag hittade ett antal amerikanska sajteer som sålde dem för ca 40 USD men jag hade lite brådis. Så jag beställde från lite mer närliggande California Superbike School i England. (http://www.superbikeschool.co.uk/) Kostade 30£ plus frakt. Man kan beställa färdiga som passar hojen, eller ark man kan skära till.

Så här efter ett tag är jag supernöjd, toppenskönt att köra med! Men jag skulle definitivt ha gjort rent tanken noggrannare innan, de vill inte riktigt sitta ordentligt.