Sista bankörningen för säsongen

Nog tusan regnade det, det var ju ändå Gelleråsen. Morgonen började med att lyssna till regnet som fullkomlight trummade mot plåttaket på den lilla sunkiga stugan. Bara att dra täcket över huvudet och ligga kvar ett tag till. Tänka på PO som sov i bilen... Men efter att ha bytt till regndäck, kört två blöta pass, missbedömt blötan och missat ett torrpass så var det torr bana resten av dan.

Ganska tomt på banan, en sisådär 13 hojar i gruppen. Inte illa! Men lite tråkigt, det var väldigt mycket ensamkörning utan att se röken av någon hoj. Inget att jaga, det som är så kul. Mackan och Ronny höll sig i blå grupp, så ingen hare fick jag. Lika bra det, för det var inte världens snyggaste körning som presterades. Hade säkert slutat illa om hornen växt ut för långt... Höll mig snyggt och prydligt på banan, till skillnad från vissa andra svampletare som gillade att åka gräs lite titt som tätt. Allt enligt säkra källor...

Sorgligt, trist, ledsamt packade vi in Brum-brum och sa hejdå till de som inte är Stockholmare. Det kommer ju dröja jäääättelänge innan vi ses igen. Hur ska vi överleva? De stora frågorna innfinner sig. Ska jag behöva meka själv nu? Hur gör jag nu när jag behöver hjälp med kablar som ska klämmas? Men så slår det mig. Lasse klagade ju på att han aldrig fick hjälpa mig att meka längre. Ha-ha! Den förflugna kommentaren kommer att bli dyr, nu ska det tiggas om hjälp. Sa jag att Don Vito kommer stå en "liten" bit söder om stan? Bara att hälsa på...

Det minsta man kan begära för att stilla tomheten är att alla kommer på mässan och festar järnet på mässfesten. Tills dess får vi trösta oss med fredagsöl, GATT-fest, MotoGP och andra tröstsysselsättningar. Vi ses på en bana långt ifrån dig nästa vår!