Ledningsgrupp - fint som snus

Idag hade jag ett ärende till ledningsgruppen och fick den stora äran att komma dit och föredra det. Helt normal så långt. Som den goda (hm) pedagog jag är försöker jag starta upp genom att poängtera vad det är som ska beslutas så inte diskussionen hamnar på fel spår direkt. Bra tänkt. Riktigt bra tänkt. Synd bara att det inte funkade. Chefen tolkar åt fel håll, vill föra in en massa annat i punkten, vill inte förstå vad vi andra fint försöker säga. Tillslut säger vi det inte lika fint längre och då blir såklart chefen arg. Vad bra! Ta ditt ansvar och få en ilsken chef som bonus - hurra vilken coaching!

Vad är det som gör att ledningsgrupper så sällan kan ägna sig åt att fatta väsentliga beslut? Hur kommer det sig att det alltid blir detaljfrågor? På mitt förra företag försökte vi få upp frågan hur vi skulle organisera supporten till resten av företaget på ageendan, men icke sa nicke. Nej, nej, de diskuterade parkeringsplatserna i en timme en gång... En annan gång gick större delen av mötet åt till att prata om mobiltelefoner. Då passade de dessutom på att godkänna en dyrare modell (med kalender) efter att ha sagt helt nej till den tidigare. Men bara till sig själva... Hur var det nu - förebilder?

Hur kommer det sig att dessa människor ingår i ledningsgruppen när de verkar totalt oförmögna att höja sig någon decimeter och se sammanhang, strategier och mål? Blev de alla befordrade till sin inkompetensnivå? Eller är det för jobbigt att sticka ut, så de som ändå vill göra annat ändå sitter och jamsar med? Jo, jag vet att det finns en mängd personer och grupper som funkar bra, men skrämmande ofta är det inte så!

Lämna detaljerna till de som är satta att sköta dem, jag lovar att det går bättre...