Hur svårt kan det vara egentligen???

Det eviga ämnet om jämställdhet - hur kommer det sig att det fortfarande är så illa? DN publicerade en debattartikel av Bo Rothstein om kärnfamiljens stora fälla för kvinnor i förrgår och jag blir så beklämd! Det är verkligen så illa - no shit Sherlock.

Ta det här t.ex: De som jobbar mest av alla är småbarnspappor. Ja, du läste rätt. När han får barn, då ökar han jobbtiden! Komma hem tidigt och träffa ätteläggen och den gissningsvis rätt trötta modern? Nej, nej, han gömmer sig på jobbet. Medan hon går ner i arbetstid - ja det är ju bäst ekonomiskt eftersom hon tjänar mindre - sätter han alla klutar till för att göra karriär. Gissa vad som händer då? Jo, han tjänar ännu mer och då är det ju rätt självklart vem som får ta ut alla VAB-dagar. För det är ju bäst ekonomiskt.

Det som rör mig värst är ändå alla smarta, högutbildade tjejer som när det kommer till kritan, d.v.s. barnet är där, börjar tycka att de nog är bättre lämpade att vara hemma än vad han är. Så först så låter de inte killen i lugn och ro hitta sina egna rutiner ("Men älskling, Pyttan vill inte ha sin mat sådär, låt mig visa!") utan att han protesterar. Sedan så skjuter de på överlämnandet av den planerade delade ledigheten. "Jamen, det är ju bäst för Pyttan att jag är hemma lite till. Man ska ju inte ändra rutiner för hastigt." Och killen kapitulerar, för hon är ju vid det här laget experten... Sedan efter några år så inser hon att hon gör lejonparten av hushållsarbetet, inte hinner med sig själv och inte får utvecklas på jobbet. Ridå.

Det kanske är så att ni är en del av problemet! Tänk efter innan ni inte släpper in killen - och kräver att han ska vara med. Ni är två föräldrar, vill du inte att det ska vara delat ansvar? Okej, alla vill olika - men låtsas inte att det är något annat då. Blir du lycklig av att gå hemma så gör det, men tänk igenom vad det betyder på lång sikt. Först.

Tur det finns undantag. En kille på mitt jobb var hemma i över ett år med sitt senaste barn. Nu får jag pröva min optimism för det när han VAB-ar lika mycket som sin tjej. Arbetsgivaren i mig säger "hjälp", så nu förstår jag ännu bättre varför det är viktigt att det blir naturligt att vi delar lika. Annars kommer jag alltid att sorteras efter en kille som förväntas vara hemma mindre...