Premiärtur!

Med batteri på, kåpor på men utan hastighetsmätare tog jag en premiärtur till Rosenhill för att möta upp Krister på en annonserad fika. Lite ringrostigt minst sagt, men roligt, roligt! Grusnoja, tittade noga efter grus i varenda kurva innan jag vågade gasa...

På hemvägen kom det regn, hu vad jobbigt. Dessutom började den där j-dra tanklampan att lysa så jag var tvungen att svänga av och stanna på en lämplig mack. Och vad ser jag där om inte en svart Ducce vars förare har en lång fläta som sticker ut? Camilla! Som vanligt får man känslan av att alla Ducatister känner varandra. Lite snack innan jag fyllde tanken och borrade ner mig bakom vindrutan på väg hem genom regnet.

Imorgon bär det av till Skokloster!

Vad har man vänner till?

Låna delar av såklart! Igår pratade jag med Isa som hade upptäckt att hastighetsmätaren inte fungerade. Efter förra årets strul med just det, två avverkade hastighetsmätarmojar och två vajrar så kunde jag iallafall vara behjälplig med råd. Troligtvis hade vajern gått av när "mojen" roterade så dessutom erbjöd jag henne att låna min vajer om det knep.

Såklart var vajern av, Murpys lag funkar alltid. När jag sitter i gruset och börjar närma mig färdig med batterihållaren så ringer en uppgiven Isa och frågar efter en ny vajer. En liten stund seanre så är hon här och vi sätter igång med att ta bort toppkåpan och försöka få bort vajern utan att behöva skruva ut lysena. Det går om man har små fingrar, tålamod och medhjälpare. Och en ficklampa när det är kväll och hojen står i trädgården!

Tillslut är vajern bortplockad och vi sätter tillbaka allting. Nu är även nästa packe buntband slut, men medge att det går fortare än att skruva ut massa skruvar... Sidokåpan gick på över batteri och laddregulator, seger!

Lite mindre fulmek

Okej, lösningen med batteriet kändes väl inte helt okej. Själva batteriet fungerade, men att ha laddregulatorn slängandes omkring under kåporna kändes inte riktigt bra. Så på vägen ut till landet stannade jag vid Bauhaus och införskaffade en bit aluminiumplåt och en plåtsax.

Ikväll klipptes och bockades det så det stod härliga till, så tillslut hade jag tillverkat mig en hållare till det lilla knubbiga orange batteriet. En hållare som är tunn och sitter dikt mot kamremskåpan så tjockisen fick plats. En hållare som har fäste för den där j-la laddregulatorn under. En hållare som har fullt av silvertejp för att skydda klantmekar från de vassa kanterna. Men framförallt en hållare som jag har gjort själv!

Stolt! Tyvärr finns inga bilder, det tänkte jag inte på. Och nu är det både mörkt och kåpan är på. Visning sker närhelst kåpan är av...

Första kvällen...

..på altanen. Med ett glas vin, solen går ner över sjön och det luktar sommar. Vad gör det då att det tar en knapp timma att köra hit - när det är som en dyrt betald kurs i avslappning?

Utsikt från altanen, man hör dessutom lite vatten som porlar...

Nu börjar sommaren med duccekörningar och kvällar på altanen!

Kåpor, batteri och en j-dra laddregulator...

Yes box, sidokåporna hemma efter lacken. Tack Ronny för att du hjälpte mig att hämta dem! Alldeles röda och blanka, även om finishen inte är i klass med originalkåporna. Men vad gör det - de är ändå kraschkåpor.

Efter lite vila i Björnlunda igår, och lantliga sysslor idag (sätta potatisen t.ex. - viktiga saker!) så åkte jag hem och kavlade upp ärmarna. Dags att få på det där batteriet, det kan ju inte vara alltför svårt. Eller?

Bort med hela hållaren, den bygger ju en bit ut. Titta vad bra kamremskåporna är som bakgrund till batteriet, bara att vira fast det på något bra sätt. "Bra sätt" består i spännrem, buntband och silvertejp enligt mig. Vackert? Inte det minsta!

Ja, det ser för j-ligt ut. Och nån läsare har säkert en anledning till varför man inte ska göra så här... Säg det snabbt innan jag kör!

Men det borde sitta iallafall, och hur det ser ut döljs ju av kåporna... Men sen var det ju den där laddregulatorn som istter under batteriet. I vanliga fall sitter den i ett fäste under batterihållaren, men nu var ju det fästet också borta. Ajaj. Och vad tusan vågar man fästa den i? Ett samtal till Lasse gav för handen att det iaf inte borde vara något problem med att den låg emot andra saker. Man vet ju aldrig eftersom den satt för sig själv fastsatt i plasthållaren... Men å andra sidan är det en del som blir varmt där i krokarna, avgasröret t.ex. Och kanske slangarna mellan oljekylaren och motorblocket, det verkar ju rimligt. Ajaj.

Fiiiin! För ögonblicket är t.o.m. finkutsen på, den byts innan första bankörningen...

Kåporna gick iallafall på utanför batteriet, en seger i sig. Så tillslut så lät jag den där j-dra regulatorn hänga löst i ett buntband under batteriet och klämde dit kåporna. Det som inte syns det finns inte. Basta. Jag kan ändå inte köra eftersom jag upptäckte att jag hade tagit ut hjälm och stövlar till Björnlunda. Fiffigt. Superfiffigt. Särskilt att inte ta hem dem.... Får åka ut imorgon efter jobbet och hämta, det ingick inte riktigt i planeringen.

Men så går det när man super bort sina hjärnceller på roliga fredagsöl!

Fredagsöl med ducceklubben igen

Nu är det bevisat. Igen. Ducceklubben i Stockholm är inte lagda åt fikahållet, vi är lagda åt fredagsölshållet. Det var iofs ovanligt länge sedan sist, nästan två månader. Denna gången återvände vi till det som har blivit vårt stamställe - Lokal.

Anledningen till att vi har så kul på Lokal är egentligen ganska simpla.
1) Det finns gott om plats att stå och mingla, som gjort för ett gäng som vill hänga och glida runt lite.
2) Det spelas lagom musik. Det går att prata (ducce, ducce, ducce och lite annat), men volymen höjs lite lagom så partykänslan ökar under kvällen. Det blir t.o.m. spontandansgolv framåt natten, det vet vi som är kvar så länge...

Än en gång en toppenkväll! Anledningen är som vanligt sällskapet. Knäppa, sköna, partyglada - vad mer kan man begära?

Redan hemma?

Den här veckan har det hänt något på jobbet. Det började lite i förra veckan med ett kundmöte jag har förberett i en halv evighet, kunden var nöjd och jag studsade därifrån på lättare fötter. Det fortsatte i fredags med ett möte som löste upp en massa frågor kring avtalet för mitt största nystartade uppdrag och senare på eftermiddagen lyckades jag dessutom anställa en tjej jag tror på. Inte nog med det - hon börjar redan den 1:a maj! Igår följde hon med på en anbudspresentation och gjorde ett strålande intryck på den förhoppningsvis kommande kunden.
Nästan inga möten den här veckan, så en oherrans massa "ska-bara-sätta-mig-och-fixa-saker" har blivit gjorda. Så idag gick jag hem redan kl 18, jösses amalia! Nu är det nästan så jag förutsätter att jag inte ska kunna gå hem, bäst att ta sig ur det fort. Men det ger sig snart, det är mycket hojkörning inbokat i maj. Fyra lediga dagar, bara en sån sak!

Våren är här på riktigt...