Lasse i farten

Klockan är 05.50, vi ska snart åka till Sviestad för en bandag. Jag kommer nedför trappen, hittar Lasse och Jenny i full fart med att smörja den gnisslande toa-dörren. Det där jag har tänkt göra men som inte blivit av... Det gäller att bjuda hem rätt gäster!

Jag skulle ju bara byta reg-skylthållaren!

Dagen B imorgon, B som i besiktning. Jag ska bara byta reg-skylthållaren och koppla i kablarna till framblinkersarna, det går fort. Lite mekigt med toppkåpan av, men man kan lirka av den utan att skruva av kraschpuckarna och ta av sidokåporna. Det går fort.

Haha! Så här såg hojen ut efter ett tag:

Isärplockad - jag skulle ju bara byta reg-skylthållaren!

Det började bra, skruvade bort lilla bakdelen och kopplade loss de små blinkersarna, satte dit originalbakdelen efter att flyttat över skylten. Plättlätt! Fick t.o.m. rätt sladd till rätt blinker på första försöket, vilken mek jag är. Lirkade av toppkåpan, kopplade ihop sladdarna till höger blinkers, funkade fint. Kopplade ihop vänster, funkade inte alls. Bytte sladdarna. Funkade inte. Sprayade lite 5-56 och tokade av. Funkade inte. Tog loss blinkersglaset och kollade på lampan, trådarna ser hela ut men man kommer inte åt att byta lampan. Nähä. Vad gör jag nu?

Jo, jag skruvar loss en blinker från den lilla skylthållaren bak, tar isär luftsnabeln med sina åtta (!) skruvar, tar loss blinkern, sätter dit den andra som är nästan likadan bara lite längre, skruvar ihop snabeln igen (nu med fyra skruvar, den ska ju snart isär igen), kopplar ihop och den blinkar så fint så. Phu!

Kanske en idé att kolla bromsljusen inan ajg lägger ner. Fram - funkar. Bak - funkar inte. Alls. Skiiit! Tar isär kontakten, sprayar, funkar inte. Ringer supprten i Danderyd och får tipset att den lilla piggen brukar krångla. Tar loss fotbromsen, justerar skruven, sprayar på den lilla piggen och lirkar lite. Funkar! Åtminstone efter jag kom ihåg att jag fortfarande hade kontakten isär och satte ihop den...

Fotbromsen, med skruven som trycker på den lilla piggen och ger ett fint rött bromsljus. Ibland iallafall.

Nu ska jag bara sätta på toppkåpan, står och försöker knö in den mellan lysena när det slår mig att jag saknar justerskruven. Det upptäckte vi på Knutstorp och jag skulle ju fixa en ny i veckan... Skulle ha gjort... Jaja, lamporna sitter där de ska även om de lyser lite högt. Men det går att få dem lysa lite mer nedåt om man drar in ett buntband i hålet istället, och buntband är jag bra på. Dra, dra, dra.

Nu så, nu kan jag sätta på alla kåpor, montera på kraschpuckarna och sätta på kapellet. Det tog ju bara två timmar att byta reg-skylthållaren!

Jag vet vad ni gör!

Dåligt med besök på sidan torsdag och fredag, men nytt rekord i måndags. Kan det kanske vara så att de stadiga besökarna var på Knutstorp och sen satt på jobbet i måndags och längtade tillbaka? Kanske det!

Eftersom det nu verkar finnas en och annan stackars läsare så påminner jag om jubileumskörningen på lördag. Samling kl 10.00 Shell Norsborg, irriga vägar till Oxelösund för lunch, irriga vägar tillbaka, hem och duscha (om man vill vara snäll mot övriga...), äta lite och sen lördagsöl på Gerdas kl 19.00.

Nu ska jag bara besiktiga först...

Utsikt från sovrummet

Solen går mer över sjön, det är gott att vara på landet!

Knutstorp dag 2

Dag två börjar med solsken på trappen, sämre kan man ha det. Bussen lämnade vi lite strategiskt i depån så vi inte skulle behöva skynda ner och ta plats idag igen. Det enda smolket är att kroppen värker som den vore körd genom en mangel. Knaaak! Okej, de kanllröda axlarna är kanske inte så kul heller. Tröja på hela dagen, basta!

På första passet går en kille av lagom innan jag passerar, och jag känner ännu mer för att ta det lite lugnt. Öva på den där jedrans körställningen, hänga med överkroppen och inte med rumpan. Instruktörerna hävdar ju alltid att rumpan inte är nån vikt att jobba med, men så är de ju grabbar... Min rumpa är garanterat en motvikt att räkna med, det har min kropp redan räknat ut. Så när jag föröker att inte flytta rumpan så stannar liksom hela kroppen ovanför hojen. Suck.

Vis av gårdagens lunchkoma så går vi och äter tidigt, innan värsta hungern slagit till. Smart drag, lugnt i matsalen, all mat kvar och framförallt lite mindre lunchkoma efteråt. Andreas skruvar och skruvar, när han inte lånar en hoj för att spåra lite åt Lill-Andreas. Men hojen hans vill inte låta som den ska, ett metalliskt ljud gör att han inte vågar köra. Så surt!

Eftermiddagen inleds med att Jenny kommer studsande i depån med ett stort fånflin över hela ansiktet. Första knäskrapet! Jag förstår precis hur skönt det känns och grattar gott. Vänsterknät, hon gillar ju vänsterkurvor bäst. Hmm, själv har jag ju bara skrapat högerknät fast åtminstone ganska regelbundet nu. Men inget funkar så bra som att se att det faktiskt går, även om man har tillhört "skalbagge-på-tanken-skaran". Så något pass senare så känner jag hur det skrapar till i vänstern upp mot hårnålen och jag tjuter i hjälmen. Ibland är man lättroad!

Senare är jag så trött att jag står över ett pass och väljer att spåra lite åt Rebecca istället. Hon kör fin-fina spår, mjukt och fint som så brukligt hos tjejerna. Nu är det bara att våga gasa sig igenom kurvorna! Sista passet och jag lyckas förmå mig själv att tagga ner ytterligare och bara köra superfint, lugnt och behärskat men med bra flyt. Ett riktigt skönt pass för en komplett slut förare...

Nu är det dags för storgrill! Först ska Hauge bara "hjälpa mig" byta till nya däck. D.v.s. jag tar av hjulen och han byter däcken. Bra arbetsfördelning, tycker jag iallafall. Som kompensation fick jag köra till affären och Hauge sitta bredvis och dricka öl.

Kvällens meny:
Västerbotten-quesadillas med röd pesto i små munsbitar
Crostinisar med chili-tapenade
Grillad oxfilé, sisådär 250 gram
Sås med västerbotteost och pepparrot
Sallad med avokado och andra godsaker
Stora vitlöksbaugetter
Vaniljglass med chokladkolasås, färska hallon och nougatpinnar

Ett 15-tal personer stannade kvar vid stugorna och åt tills de flämtade. Inte heller idag var dimensioneringen i underkant, som vanligt när vi är i farten. Så värst sent blev det inte, vi var tämligen slitna efter två dagar på banan. Så några glas vin och sen började ögonlocken fladdra hos ganska många. Zzzzzzz......

Frukost på trappen i solen, städning (HUR kan några ducatister skita ner så mycket på så kort tid?), inlastning av sista bagaget och så hemfärd. Denna gång var det inte Brum-brum som bråkade, det var Ronnys SAAB som surade för att ANdreas dragit ur batteriet med alla startkablar till hojen.

Brum-brum rullade fint hela vägen hem, jag var hemma och urslastad klockan vart i åtta. Och då hade vi åkt redan kvart över tio. Håhåjaja, det är långt till Knutstorp. Men nu är det inte förrän i augusti vi ska dit igen, men det ser vi fram emot!

Tjejkörning

Fuskar på jobbet och kollar på lite bilder från i helgen. Det slår mig att det var ganska många tjejer där, så här kommer en liten bildserie med tjejkörning. Hoppas jag inte ska försöka sälja en hoj till som tjejkörd...

Alla bilder är tagna av Andreas och hämtade från http://www.duccebilder.se/

Racing-girl nr 1 - Carita på nya läckra hojen

Jenny jagar Isa ut ur hårnålen.


Världens coolaste Presidenta på sin fina 848!

Nillan gör sig sååå bra på nya hojen!

Det var såklart ännu fler tjejer där och körde, men detta var bara ett litet smakprov. Hyper-ligan är på hugget :-)

Knutstorp del 1

Äntligen på väg! Denna gången satte vi ännu bättre rekord på inlastning i Brum-brum, men med ett visst mått av fusk... Hojarna och den mesta packningen fick helt enkelt vara kvar söndag kväll eftersom vi ändå skulle lasta på tisdag kväll igen. Onsdag eftermiddag, vi har sagt halv två hemma hos mig. Då ska jag vara helt färdig, bara att slänga in grejorna och åka. Vi vill ju komma ner så vi hinner umgås innan vi somnar.

13.35 parkerar jag bilen hemma, fortfarande i jobbkläder. telefonen står på tyst läge så jag har inte hört den. Isa fick istället göra som man gjorde förr, sätta sig på trappen i solen och vänta, det verkade inte gå någon större nöd på henne där.

13.50 åker vi ner i Söderledstunneln, inte illa! Via Björnlunda för att hämta solstolen och kabelvindan till däcksvärmarna, de blev kvar där efter vintern. 15.00 åker vi därifrån och första tankstopp sker nära Linköping. Matsäckspaus i solen vid Brahehus, toastopp nånstans i södra Småland, framme vid Knutstorp 21.30. Ingenting har gått fel, allt har fungerat, Brum-brum rullar fint. Jösses Amalia, någonting måste ju hända, vad ska annars hända imorgon?

Åh vad kul att komma ner och och se ducatister, hojar och kärror vid stugorna. Lite grill och struntsnack innan vi dimper i de ganska hårda sängarna och somnar tvärt. Enbart störda av "en och annan" snarkning...

Torsdag morgon, sol och lite blåsigt. Snabbt åker vi ner i depån och tar platser nära infarten till banan. Inskrivning och för året nya fina klistermärken som det står "PISTA" på. Tjusigt! Första passet, mastervarv och sen får vi vänta i depån. Vi undrar vad det är, tills det visar sig att ambulansen inte är på plats. Trots löften på sms så sent som kvällen innan har någonting gått fel och tills de är på plats är det bara mastervarvskörning som gäller.

Till nästa pass är de där och vi kan köra mer normalt. Nedförsbacken mot Liton är brant, brantare än jag kommer ihåg och det känns som en berg-och-dal-bana. Knivig bana, men eftersom jag låg nästan direkt efter Trollis på mastervarven går det ganska snabbt att få till det. Bara att komma ihåg och göra likadant, eller hur?

Foto: Socio 3258, Jan Blond som jag hämtade från hans webalbum. Det där med körställningen tjejen, körställningen! Flytta överkroppen och ut med knät, hur svårt kan det vara???

Det rullar på som bara den och jag får köra om en och annan. Sen att Ronny och några till blåser om så det visslar i kåporna är helt normalt. Så länge jag inte känner mig som en stoppkloss är allt bara bra.

Foto: Andreas, tack för den fina bilden!

På andra normala passet ser jag en av de mycket snyggt pimpade hojarna som vi såg uppe vid stugorna och hornen växer lite. Kör ikapp och om, alltd lika kul med större och finare hojar. Ser den andra och hornen växer nån decimeter till. Tillslut är jag ikapp och förbi även den, och tänker att det var ett bra drag att gå mycket kurser redan i maj. Det är ju fusk att komma på sin sjunde bandag när det är årets första för andra, men jag får tacka alla som har väntat med banpremiären så jag får känna att jag hänger med. Tack och bock!

De otroligt fina och väl omhändertagna hojarna med replica-kåpor som snabbt döptes till "Pimp-hojarna". Bakom Xeroxen gömmer sig en Infostrada-kittad 996R. Trevliga var killarna som körde också, extra trevliga som släppte förbi mig... Bilden hämtad från samma ställe.

Jenny börjar bli kompis med grisen, Isa kommer in med större och större flin, Lasse muttar och ler lite om vartannat, Hauge åker runt och skrapar knän (det går att lära gamla hundar sitta...). Solen skiner och det börjar bli rejält svettigt. En del avåkningar, men inget allvarligt. Dagen rullar på och det är sanslöst vad en paus på 45 minuter kan kännas kort. Särskilt vid lunch, men eftersom det bara är körning till fyra så vill jag inte stå över några pass.

Framåt eftermiddagen känner jag verkligen av värmen och ansträngningen, det känns att jag har kört en del sista veckan. Flåsar som en slåsvälg modell större varje raka, benen darrar betänkligt i slutet på passet och när sista passet är avklarat så är det ganska skönt. Nu börjar mekartime!

Kollar bakdäcket och inser att det håller ytterligare en dag, helt otroligt! Men vi vänder på det eftersom jag vände det första gången lite för tidigt. Hauge fixar och ställer frågan om jag ska se och lära eller om han ska fixa? Självklart vill jag lära mig! Men Isa håller samtidigt på att återställa min hastighetsmätarvajer som hon lånade till sin besiktning för ett tag sedan, så hon får lite support med mina knöliga kåpor. Och med luftsabeln och helt plötsligt är bakdäcket bytt. Konstigt, jag "skulle ju bara"...

Vi åker iväg och handlar till kvällens Haugeburgare och dividerar som vanligt om 300 gram köttfärs räcker eller om det ska vara 350 gram. Vi är iallafall rörande överens om att det går åt två paket Västerbottenost och jag vinner kampen om att dressingen absolut kommer räcka med bara en majonäsburk. Men allt beror ju på hur mycket dressing man lägger på sin "lilla" burgare.

Lite olika uppfattning om hur mycket kläder som var lagom i kvällskylan!

Tidigt i säng och det tog inte många minuter innan jag började dra timmerstockar, nästan så jag hörde de andra prata medan jag somnade. Kroppen värkte, så oj vad det var skönt att lägga sig raklång på rygg. En ny dag imorgon!