Bara en vippa!

Det var bara en vippa som behövde bytas. Inte illa på 11 år, 4000 mil och 19 bandagar i år! Och så lite packboxar och lager till kamaxlarna. Men nej, jag ska byta kopplingen själv i vinter så ni behöver inte göra det. Annars är det fram med Amexet, gör vad som behövs för att han ska må bra!

Bäst att blunda när jag hämtar ut honom och skriver på kvittot...

Arboga ToR

Nu är det definitivt slut på säsongen. Strippad på alla kåpor står han avlämnad i Arboga och väntar på 4000-milaservice. De fina, blåa bromsslangarna som jag hittade i lådorna som kom med hojen lämnades över för montage. Sen var det inte så mycket mer att säga annat än "gör allt, jag har ändå så mycket att fixa i vinter".

Tog en liten runda och kollade på bra-att-ha-saker. Se ett sådant fint bromshantag med radiell pump... Mmmmmm.... Undrar vad det kostar? Men - jag hittade ju så billiga jeans och stövlar, så det finns massor av shoppingutrymme kvar. Och dessutom borde jag ju ge mig själv en födelsedagspresent! Absolut!

Jag tror säkert att hantaget kommer passa jättefint med de blåa slangarna, nu måste jag ju bara matcha det andra handtaget... Tur att jag inte har någon fru som har åsikter om vad jag köper till hojen!

Sista turen för i år...

Det regnade inte och om man ansträngde sig kunde man ana sprickor i molnigheten. Klart vi skulle köra! Nillan kom och hämtade upp mig för en fikatur till Rosenhill och då hade faktiskt sprickorna i molnigheten blivit riktigt rejäla. Jag som åtminstone hade en fasttejpad backspegel fick köra först, även jag fortfarande saknar hastighetsmätare. Men vad sjutton, man följer trafikrytmen på motorvägen och på de mindre vägarna kör man iallafall efter eget huvud.

Åker in på Slingerbulten och kommer ikapp en bil. Men det var uppenbarligen lokalbefolkning, för hej vad det gick undan. Låg rätt bra där bakom, bilen får bana väg i alla skymda kurvor. Efter ett tag komemr vi ikapp först en och sen ytterligare en superlångsam bil. Men med kurvor överallt så är inte jag den som bränner förbi tre bilar tätt ihop. Men det finns det andra som gör, vi körde ju på Slingerbulten... I en kurva kommer två japs och bränner om (de måste ju tyckt att vi var världens töntar...), får möte, klämmer sig in mellan bilarna som får tokbromsa, och så ut och förbi igen. Visst, så kan man göra... "Hallå där, det är min försäkring som blir dyr när du blir mosad!!!"

Närmar oss Rosenhill, möter en och annan hoj. I en kurva dyker det upp en svart hoj, var det inte en Ssie? Och var det inte Krister som körde? Klart det var, i nästa korsning stod han bakom oss efter att ha gjort en liten kovändning! Sitter i solen och njuter på Rosenhill när vi hör mullret och rasslet av en Ducce med torrkoppling. Och eftersom alla ducceåkare känner varandra så tänker vi att det kanske är Max som är ute på sin favoritväg. Jajjemän, det var det ju!

Tillslut puttrar vi hemåt och jag ställer hojen redo bakom släpet. Monterar av alla kåpor och tar upp dem på vinden, lastar på hojen (med hjälp av en oanande kompis som jag hade bjudit på middag...) på släpet och drar över kapellet. Nu står han som en annan Ratbike och väntar på dagens transport till service och efter det blir det raka vägen till mammas garage och vintervila.

Bara en sådär 7 månader tills nästa bankörning...

Powershopping

Alla som har försökt att hitta ett par bra jeans vet hur lång tid det kan ta. Det ska vara rätt tvätt, rätt form, rätt längd och sen ska de helst inte kosta som ett radialbromsgrepp med pump. Dessutom är det en pärs att prova alla felaktiga jeans på vägen, det behövs humor motsvarade ett helt år av Monty Python för att inte deppa ihop när man ser sig själv i spegeln i alla konstiga jeansmodeller. Men det som inte dödar det härdar, så nu var det dags att verkligen ge sig ut och möta provrummen. Till detta stod även ett par stövlar på inköpslistan, även de i en egen klass på shoppingens svåra lista. De ska passa i foten, ha lagom hög klack, vara rätt form och färg, och dessutom ha lagom vida och höga skaft. Ja, även här gäller att de helst inte ska kosta lika mycket som jeansen. Tjohopp, det plockar man ju fram på en kafferast...

Har insett att idag är en utmärkt dag för shopping, även om mina vanliga shoppingsällskap inte kunde närvara. Bestaämmer istället att gå på Skansen med en kompis och hennes familj "jag ska bara shoppa lite först". Åker in och börjar på Åhlens, där har man ju urval så det räcker. Fastnar direkt i Tiger-butiken och kommer ut med en snygg stickad tröja. Skärpning - jag ska ju ha pengar till jeans och stövlar kvar!

Går resolut till jeansavdelningen och börjar plocka bland alstren. Hittar två par som verkar riktigt bra och går in i provrummet. Drar av mig de enda bra jeansen jag äger och undrar vilka ben som har letat sig in i provrummet. För inte kan de där bleka dallriga sakerna tillhöra mig? Bäst att gömma dem i nya jeans. Ålar i de tighta stretchiga sakerna och kostaterar förvånat att de sitter riktigt bra. Ojojdå! Billiga dessutom, nåntng måste vara fel... De mer än dubbelt så dyra var också bra, men faktiskt ett uns sämre passform på. Så jag tar mina billiga jeans och lullar glad till kassan. Det här går ju strålande - en affär och redan jeans och tröja!

Går rakt över gatan till nya skogallerian. En hel liten shoppinggalleria med bara skoaffärer, det är inte illa. Fast egentligen är det bara fem butiker på samma ställe, d.v.s. de vanliga affärerna fast med lite mindre promenadavstånd. Men det är bra så, det går fort att kolla igenom beståndet. Hittar ett par fina stövlar som har lagom klack, snörning så skaftet passar, rätt färg, rätt tåform och jag vänder försiktigt på dem för att kolla priset. Undrens tid är inte föri - de är inte heller dyra. Slår till på ett par fina innersulor (dämpningen var väl i klass med priset...) och har helt plötsligt en påse till i handen. Hinner lagom ut ur affären så ringer kompisen och undrar hur det går. "Eh, jo, jag är nog klar nu..."

Efter att ha powershoppat så hårt är jag absolut värd en härlig lunch på Rosendahls trädgårdar, med både mat och mumsig bulle. Jag sparade ju ändå 600 kronor på jeansen...

Fredagskväll

Enkel fredagsmiddag: Hoummus, Vilmas knäckesticks med tre sorteres frön, balsamicomarinerad parmesan (det stod så på skylten Mackan!!!), ruccola med med nyhyvlad parmigiano, breasola, körsbärstomater och lite marinerade kronärtskockor. Till detta ett glas vin och lite mörk choklad fullproppad med antioxidanter så man blir yngre och yngre...

Matlagningstid: försumbar

Kombineras med: gosig katt och skön soffa

Njutfaktor: Skyhög

Hipp hipp hurra för mig!

Inte för att det är lika kul att fylla år idag som när jag var liten, men lite kul är det allt. Särskilt när jag är begåvad med snälla föräldrar som ger mig både middag och present. Det gäller ju att ha lite tur och i mitt fall så skulle jag på möte i Katrineholm idag på den stora dagen. Så lägligt när mamsen bor halvvägs dig! Så igår fick jag storslagen middag med oxfilé, mammas hemgjorda bearnaisesås, rostad mandelpotatis och smarrigt vin på stooor flaska och kaffepannacotta med hemplockade hallon efter det. Phu! Mätt så jag satt och pustade så upptäckte jag att vi hade satt i oss magnumflaskan med vin dessutom. På två och en halv person! Hua, lite lullig var jag allt...

Men det bästa kom efter maten: födelsedagspresent! Snälla, snälla mamma hade köpt det alla flickor önskar sig:

En dremel! Limited edition i snygg plåtlåda och 100 extra tillbehör. Wow!

Eh, ja hon hade fått en önskelista... Så hon hade åkt in till järnaffären och frågat en liten herre som blev såå lycklig över att få sälja en dremel. Han hade minsann haft en själv nästan sen den kom till Sverige och hon skulle veta att det var skillnad på de riktiga och alla kopior. Så dottern måste vara en mycket bra person som förstod att det skulle vara en riktig dremel!

När jag lycklig hade burit ner min fina fina dremel till garaget så inser jag att det nog trots allt blev lite mycket vin, alltså dags att ramla i säng. Vaknar imorse och tittar ut på sjön, dimman hänger lite över vattenytan och solen lyser på träden i alla höstfägerna. Ojoj, sämre morgon kan jag tänka mig! Det är i det läget jag funderar på om jag inte borde bo på landet...

Men stan har sina poänger. T.ex. att jag kunde gå till delibutiken och köpa en riktigt fin skiva hängmörad svensk entrecôte och lyxa till på ikväll. Skål!

Det finns vissa dagar...

...som inget går upp mot ett mål mat från McDonalds. Igår var det en sådan dag. Solen sken och på det hela taget var det en superb höstdag. Så synd då att det var rätt höga odds på att jag var nykter när jag vaknade och alltså fick avböja ett erbjudande om att "åka en sväng och fika lite". Och ännu mer synd att vädret på lördag och söndag kunde ha bytt plats. Det hade varit helt okej med regn på söndagen. Heeelt okej, soffan känns mer legitim då.

Men även en blind höna finner ett korn och jag hade varit så förutseende att jag hade köpt hem bakfyllefrukost och kunde lugna magen med Pro-Viva och polarkakor. Funkade fint, kunde nästan intala mig att jag var riktigt pigg. Framförallt om man gissar hur en del andra mådde dan efter kvällen före! Inte för att jag kan veta, men sannolikheten för ett och annat stön över "vad tänkte jag på" och "att jag aldrig lär mig" är stor!

Offrade mig och sällskapade med katten på sängen framåt eftermiddagen, det är otroligt vilka uppoffringar jag gör för honom...