Överraskning!

Ännu en helg tillsammans med en Don Vito i diverse delar. Medelst tandborste, lampolja, 5-56, avfettning, dremel och lite jävlar anamma skulle det sista bli rent. D.v.s. nederdelen av motorn, bakbroms, sving, bakom framdrevet, dämparen, bromsoken etc. Alla de där riiiktigt skitiga grejorna...

Så här såg det ut bakom framdrevet, inte helt rent:

Och här skulle jag lägga en fin "efter-bild", men så rent lyckades jag inte få det... Stört omöjligt att få bort alla fläckar, vad sjutton har han gjort med hojen innen???

Nåja, börjar skrubba och upptäcker det här:

What??!!!?? Hur bra känns det där på en skala? Men uppenbarligen har jag kört med det under sommaren... Säkert ingen fara, men lite intressant att upptäcka.

Jobbar mig bakåt och tar med lite milt våld bort bromsoket bak. Väldans vad bromsbeläggen sitter löst, tur det är bakbromsen. Tar loss dem och ut ramlar det här:

En lätt tillknycklad hållare - där ser man.

Summa summarum - ingen bra helg i garaget. Men nu får det vara färdigskrubbat så när som bakhjulet med broms. Dags att börja sätta tillbaka saker istället!

Hushållspoäng

Ibland är jag en god människa. Som när jag en vardag ställer mig och kokar ett rejält lass köttfärssås och bjuder den trötte mannen på. Vuxenpoäng, hushållspoäng, töntigt - kalla det vad du vill. Men erkänn att det är ganska så skönt att ha några lådor i frysen!

Krom? Nä, men puts!

Så kom då äntligen kameran med till Anders garage. Anders garage innehåller massa kul saker, bl.a. pelarborr, tryckluft, svets, slip, arbetsbänkar, dremel och alla tänkbara småverktyg. Men framförallt innehåller det en poler-/slipmaskin. Där har jag stått och putsat på mina förtvivlat bruna avgasrör när grabbarna har ägnat sig åt att försöka ta hål för lysen i kraschkåpor, montera bort och göra rent förgasare i en obskyr blå japshoj och annat rejält. Men jag polerar, som det anstår en tjej...

Den första polertrissan tog slut, när det bara var några centimeter kvar så var det för trickigt att komma åt, så nu har jag införskaffat två nya till garageinnehavaren. Så kvällen började med att försöka få fast trissan på maskinen. Och precis som vanligt lade man en timme på att få grejorna i ordning, innan man ens kommer till själva uppgiften. Tillslut var trissan på plats och polerandet började.

Nån timme senare kom jag ut ur det lilla rummet och enligt Peo hade jag en viss likhet med en sotare. Svart polermedel blandat med svarta bomullsrester och allmän smuts. Till de helsvarta kläderna. Det där opassande skarattet vet jag inte var det kom ifrån, det får bli en senare fråga...

Men så här fina var rören iallfall, nu kvarstår bara lite autosol och duk i de smalaste springorna.

Lite självberöm

Kliver av tunnelbanan, bussen mot kontoret står och fyller på med folk. Ställer jag mig i kön för att åka den varma goa bussen? Nej, jag går i snålblåsten över bron istället. Kommer fram med röda öron och näsa, men ganska så pigg iallfall.

Nu känner jag mig duktig för idag!

Ner i garaget med dig!

Sol, några minusgrader och det smälter på solsidan. Nu är inte våren långt borta! Med andra ord börjar garagepaniken göra sig påmind. Alltså tittade jag upp mot solen och dök sedan ner i garaget för att ta loss startmotorn. Ta loss startmotorn? Nu börjar det kännas som jag bara plockar bort saker, när det borde vara läge att plocka dit saker igen.

Han är lite naken Don Vito...

Men eftersom kabeln till startmotorn hade rostat fast så gick skruven runt och risken var överhängande att det är lite trasigt därinne. Och ta loss startmotorn är en baggis när ändå generatorkåpan är loss. Sa Lasse, och jag gör som Lasse säger. Vad är lite semlor mot en hel startmotor?

Tomt! Skruvarna lossade och startmotorn borta.

Ja, de tre skruvarna är lokaliserade och bortplockade. Sen sitter den kvar på sin plats. Jaha. Som vanligt då, det där "losa skruvarna så är det bara att ta bort den" brukar inte fuka så bra för mig. Kopplingskåpan sitter fortfarande på sin plats helt utan skruvar... Men lite lirka så lossnade startmotorn faktiskt. Ett stycke startmotor, för några veckor sen hade jag inte den blekaste om vad den här svarta klumen var för något...

Sen belönade jag mig själv genom att gå upp och kisa mot solen. Våren är på väg!

Ny på jobbet = teknikpanik

Ny på jobbet igen. Denna gången är det inte så länge sedan jag bytte, så jag kommer ihåg hur överj-ligt det är med all ny teknik. Dator och telefon t.ex. Har nu tillbringat en vecka som i stort bestod i att:

1) Försöka få ordning på datorn. Vista. Vista. Vista - ahhhhhhh! Samt en skärm som inte riktigt är kompatibel med datorn. Var för sig är de säkert jättebra, men att få till en bra skärmupplösning har tagit sin lilla tid.

2) Telefonen. Få över alla kontakter från den gamla till den nya telefonen. Eller telefon förresten - det är en liten dator man kan ringa på. Inte samma sak. Så här sitter jag och petar med den lilla pennan på skrämen och kliar mig i pannan.

Bäst var det när jag ringde och kom till en växel med tonval. Och skrämen hade gått i viloläge. Och det är på skärmen jag trycker på siffrorna. Sen lärde jag mig hur man hävde viloläget, det kändes som en bra idé...

Jaja, det blir säkert bra med super-duper-telefonen så småningom, men just nu känner jag som alla gamlingar: Jag vill bara ha en "vanlig" telefon, hjälp!

Goodbye jobbet, hej garaget!

Inte så länge sen senast, men likväl läge att packa sin kartong och lämna jobbet för ett nytt. Hur skönt som helst och jag fick ju hela tre dagar ledigt mellan. Förvisso fortfarande lätt nedgången efter influensa och mässa - samtidigt - så jag var väl inte direkt i form. Men det behöver man inte vara för att tillbringa lite tid i garaget med sin pärla.

Så in i bilen och ut till landet för att skrubba lite. Det är obegripligt hur mycket skit det kan finnas under kåporna på en liten hoj. Redan innan mässan fick jag ju bort generatorkåpan, vilket effektivt hindrar att jag ger mig på och skrubba rent bakom framdrevet, om jag inte samtidigt vill ha in massa skit bakom den nu bortplockade kåpan. Så jag fokuserade på främre delarna med alla j-la slangar, kopplingar och annat jävulskap.

Ganska så rent och snyggt, men jag är ju partisk. Frågar du Zeke är det "gör om, gör rätt" som gäller...

För att komma åt vill jag ha bort lilla säkringslådan från fästena. Plättlätt om inte ena insexskruven valde att snurra runt. Dremla, dremla, men inte f-n kommer man åt att drela ordentligt där! Efter ett antla otryckbara ord fick jag ut den ur fästet, med skruv och kom åt att dremla ett ordentligt spår i skruven. Voila, "bara" att skruva bort.

Polygrip, Dremel och en stor portion envishet så lossnade insexskruven...

Nåja, allt framtill utom hjul och bromsar rengjort. Och framtill i det här fallet betyder allt från främre svingen. Bara att sträcka ut de knakande benen och sätta på kaffet, lägga sig på soffan och klia katten.

Mässhelg - snabbvarianten!

Okej, okej, okej - jag har varit en dålig människa på att blogga på sistone. Usch och fy, bot och bättring utlovas. Hur nu det skulle gå till. Nog om det, mässan 2009 i korthet:

Sjuk Presidenta åker ut till landet och hämtar lite vepor att sätta upp, eftersom hon var så säker på att hon skulel dit flera gånger innan mässan vid seanste besöket. Det var innan influensan slog till. Skyll sig själv heter det.
Veporna sätts upp i snyggaste montern som ser ut som en racedpå med tält, kaffebar och Petjos race-1098. Snyggt!
Ducati Passion Due ljuder i surroundhögtalarna.
Lugnt och skönt på torsdagen, mycket tid att snacka med övriga i montern.

Samt titta runt på resten av mässan, och det var inte mycket att se. Bara massa krimskrams i köpavdelningen, och övriga hojar var snabbt avverkade. Men att hänga lite i Ducatis monter och dreggla över 1198an kunde man ju alltid ägna sig åt.
Fredag kommer det ducatister från andra håll, då måste man fixa middag och sovplatser. Lätt, låna ut sin egen lägenhet till Götlaborgarna, gå på italiensk restaurang. Vi bokade för 8, blev 16, precis som det ska vara!
Lördag, packat med folk på mässan och framförallt i montern, härligt att hänga i montern! Mullo den större hade fixat lyxchoklad också, mums, mums.
Fördrink i den utlånade lägenheten och eftersom ingen hade fixat virke så gick inget av det enorma spritförrådet åt, utan istället det alltid sinande vinförrådet. Ser man på, så det blir.
Fest, helt fantastisk! Rejäl italiensk buffé till förrätt, massor av vin, god varmrätt, galet sällskap, dans med klackarna i taket, grappa, och allt annat som inte ska stå i skrift... Vi blev väl lite lagom suddiga framåt nattkröken, en del mer än andra...
Sooova.... Tackar för att jag förra gången var med och packade ur mässan så jag inte kände mig tvungen att anmäla mig till det den här gången.

Bara att sova ut och ladda krafterna för sista dagarna på gamla jobbet!