Kontor som kontor

Fördelen med livet som projektledare i den storslagna bygg- och fastighetsbranchen är att man mellan varven kan sitta och jobba lite var som helst. Protokollen från mötena, planeringen, kostnadsuppföljningarna, kolla mailen, rapportera tiden, telefonsamtalen - det mesta går att fixa medelst det fina "anywhere"-systemet från jobbet. En liten dosa, min vanliga laptop och en internet-uppkoppling så ska det teoretiskt fungera.

Teori och praktik är inte alltid samma sak, inte i det här fallet heller. Det är jättesvårt att skriva rent protokollet om inte anteckningarna kom med från det vanliga skrivbordet t.ex. Har jag hört. En kompis säga alltså.

Men datorn var med och släktens lilla redovisningsbyrå erbjuder både skrivbord, skrivare, katt på skrivbordet och braskamin. Samt min gamla radio från det hippa 80-talet, komplett med glittrande stickers. Numera fast inställd på P1, men det får väl anses passande för en tant som mig. Utsikten över det blommande Gullregnet är inte heller helt fel, däremot den gamla länsfåtöljen som kräver betydligt större sittfläsk än min bortskämda kontors-stols-rumpa. Löses lätt genom en kudde, med viss mängd katthår på.

Distraktion på skrivbordet... Observera den inte helt nya telefonen!

Betyg för lantligt kontor: 4 gosiga katter av fem möjliga.

Nationaldagsfirande

Dagen börjar gott med att solen skiner in genom det spröjsade fönstert och Mao tydligt talar om att det minsann är dags att gå ut. Klockan är i runda slängar halv sex och ajg är förvånansvärt pigg. Toppen, då blir det nog inte sova bort halva dagen om jag rullar in mig i täcket och somnar om. Eller så var det bara en luris, för när jag väl vaknade igen var klockan över nio. Suck.

Efter den obligatoriska koppen kaffe på trappen så var det bara att hämta gräsklippartraktorn igen. Det var väl självaste sjutton vad gräset växer i skitvädret. Så jag tänkte testa något nytt - klippa det innan det ser ut som en veritabel djungel. Inte bara för att grannarna ska bli nöjda, utan framförallt för att se om den snällt samlar upp gräset om det inte är så långt.

Kör ut och tar sikte på klädstrecket, jagad av att mor min ville hänga ut tvätt. Gräset sprutar ut från behållarna och det verkar funka utmärkt med uppsamlingen. Upptäcker snart att det går löjligt fort att fylla de två behållarna med klipp, närmare bestämt ett varv i trädgården. Sen ska jag stanna, öppna grinden till fårhagen, åka in, stanna, stänga grinden, åka ner och parkera, tömma behållarna på tippen, åka tillbaka, stanna, öppna, köra igenom, stanna, stänga och å kan jag ta ett helt varv igen. Upprepas oändligt antal gånger tills gräsmattan är klippt...

Nåja, det gick ganska bra och efter en stärkande lunch satt jag i bilen in mot stan. Bara ett kort stopp på IKEA så skulle jag snart vara hemma. HA! Vad gör svenska folket på nationaldagen? De shoppar. Företrädelsevis på IKEA. Och självklart kan de inte tolka vad "snabbkassa" betyder. Tre kassar och en helsickes massa varor? Nej, skulle inte tro det... Kom så smånbingom fram och betalade den obligatoriska avgiften på drygt 1000 kr, som det alltid kostar att komma ut från det stora varuhuset.

Väl hemma rymde vi ner till ducceölen. Gerdas var kanske inte det mest populära stället en kväll med vintertemperatur, men plexiglas och infravärme gjorde att vi hade det gott. Som de pensionärer vi föreställer så smet vi efter någon timme för att gå och svulla på Mäster Anders istället. Gissningsvis var deet i sista stund för att klara sig från "fredagsölsfebern", den som gör att man tenderar att komma hem alldeles för sent och alldels för onykter från en ducceöl. Oavsett vad man hade föresatt sig när man gick dit...
Kul verkade det vara för de som var kvar, denna bilden kom på telefonen lite senare. Tack och lov för knasig telefon som inte tar emot mms utan att man säger till själv. Annars hade det kanske blivit ett återbesök och ajaj i huvudet dan efter. Som det så ofta blir med Ducceklubben och barer!

Svensk sommar

Kör motorvägen ut mot Björnlunda. Fredag, klockan är runt 12 och jag har jobbat färdigt för veckan. Toppen!! Bara en liten sak... Termotern visar på 9 grader och det regnar. Och blåser småjävlar. Det är den 5:e juni ocj för fem dagar sedan låg jag i skuggan och flämtade. Suck.

Svensk sommar när den är som sämst!

Veckans "huvudet under armen"

Så då var jag och Don Vito avdumpade i Björnlunda sent på fredagskvällen. Efter en skön natt i egen säng med Mao som enda sällskap så var krafterna någurlunda återhämtade. Åtminstone efter frukosten som intogs på en solig trätrapp i lugn och ro. Men det varade inte så länge, läge för trädgårdsarbete.

Stugtrappen!

Klart jag hjälper mamma att klippa gräset, det är knappast några små ytor som omger husen. En nu nyservad gräsklippartraktor står till förfogande, bara att åka. Den starka generationen (läs mamma) åtog sig att köra handgräsklipparen och ta på de ställen jag inte kom åt. Visst, om hon insisterar så! Så upp på lilla traktorn och så igång.

Den nyservade (jojo...) traktorn ville inte spruta upp klippet i behållaren, fröken själv glömde att strata klippaggregatet, solen värmde upp den svarta stolen till rena grilltemperaturen, men annars gick det bra. Så efter några timmar började tomten te sig lite mer välvårdad, även om jag inte hade haft hjärta att klippa smörblommehavet till gräsmatta längst ut mot byvägen. Självklart förtjänade vi gott grillat och en flaska vin på altanan efter detta, dock inte förrän solen försvunnit bakom björkarna - phu!

Så vackert när det blommar, de blå förät mig ej är som stora hav.

Dan efter insåg jag ganska ordentligt att det kanske var sådär fiffigt att köra gräsklippartraktor fem timmar i solen. Iklädd linne och utan solskyddsfaktor. Ansiktet är härdat efter vårens alla helger på banorna, händerna likaså. Skinnställsbränna, istället för bonnbränna. Men axlarna var inte med på noterna och lyste ilsket rött. Såklart - kommer jag aldrig lära mig?

Alltså, ner i svalkan i garaget. Skruva isär kopplingen som fortfarande skvätter lite olja från vcentrumet. Torka rent lamellerna, dra ut tryckstången och kolla o-ringarna. Mmm, ser nog inte helt bra ut. Nåja, får fixa det sen, det funkar ju iallfall. Bara att sätta tillbaka allting igen, ganska så trist och de där fjädrarna ska ju skruvas löjligt många varv. Äntligen allting på plats! Tittar ner för att samla ihop insexorna och ser till min förvåning tryckstången som ligger där. Utanför kopplingen som nu sitter på plats. Intressant! Börja om från början...

Skyller på värmen och avslutade dagen genom att ligga i skuggan och läsa en bok, verkade mer vara min nivå den dagen.

Knutstorp, nästan nästgårds

Eller inte. En sisådär 56 sköna mil i Brum-brum för att ta sig till banan - sen ska man hem igen. Ja jösses, vad gör man inte för två dagar på Knudan med Ducceklubben? Inte hann vi lasta kvälllen innan heller, men Isa hade tagit ledigt hela dagen och stod vid huset när jag kom hem från jobbet vid kvart i två. Bytte lilla klänningen mot mer passande outfit med handskar och bekväma skor och så satte vi igång. Kvart över två var vi redan påväg, lätt förvånade. Vad lätt det gick, något måste vara knas...

Strax innan Norrköping fick vi förklaringen till knaset - jag hade glömt gummit till Hauge som Lasse lämnat i vardagsrummet dan innan. Jaha, det blir till att göra nytt försök med DHL-koopian SDK. Framme var vi redan före tio, men Hauge syntes inte till. Och han kan knappast gömma sig med det släpet... Ett sms gav besked - punka! Inte bara en gång utan två dessutom. Så han som skulle grilla lite redan på onsdagskvällen kom efter midnatt när vi redan sussade sött. Eller snarkade, vad vet vi?

Morgonen kom med blåst, blött och lite regn. Regnet slutade snabbt och till första passet var det bara lätt blött på banan. Jag körde mastervarven för att komma ihåg hur banan kändes, Isa bytte däck på Jerry. Resten av dagen hade vi ruggigt tur med vädret, den stora regnskuren kom precis efter vårt pass och vi behöver inte ha blöt bana mer den dagen.

Don Vito går kalasfint och körningen går bra. Det känns äntligen som sittställningen har gett med sig och rumpan håller sig på plats. Kors i taket! Framförallt flyter det på bra i gruppen, inte massa stök, köbilding och hetsiga omkörningar. Mys! Men attans vad slut jag blir.
Sista passet kommer löjligt tidigt, vi kör ju först av grupperna. Så 15.15 rullar jag in i depån och laddar för grillning istället. Inte ens något däck som ska bytas, så upp med ölen och sikte på ICA i Svalöv. Konstigt det där hur jag hittar till matbutiker på obskyra små orter som Svalöv, Götene, Karlskoga (Willys har aldrig färska baguette där - saker man lär sig...).

När alla andra lyssnade på fördrag av Petjo så handlade vi fläskfilé, ost, tortillas, sallad, provsmakade korv, provsmakade ost, gick fram och tillbaka, provsmakade korven igen och osten igen, plockade ihop godis till ungarna, provsmakade... Tillslut kom vi ut med fullastad vagn.

Himla bra det där emd Petjo, Hauge blev förvånansvärt effektiv när det inte var massa folk att snacka strunt med. SÅ när alla kom var vi ganska färdiga med förberedelserna, förutom själva köttet. Grillmeister fick lite eld i baken och tillslut satt ca 25 ducatister och smaskade på grillat. Lite vin till det hela så var sängen löjligt skön sedan...

Fredagen bjöd på sol och något mindre blåst. Och kul körning! Passet innan lunch låg jag och fajtades med Olzone, vilket resulterade i full gas på rakan varje varv (h-e vad hans 848 går fint!). Vilket i sin tur ger mig ett schysst adrenalinpåslag... Så till lunch var jag totalt urlakad och mest lik en urvriden disktrasa. Passet efter passade jag på att låna Hauges Ulla, då det ändå inte var läge att gasa på. Intressant upplevelse. Undrar om det känns lika udda för en 1098-ägare att prova min gamla 916? Sittställningen var hemsk för mig, alldeles för långt ner till fotpinnarna. Och mycket sämre bottenvrid, något jag verkligen blivit bortskämd med. Men hon var ganska kul och det gick att skrapa knä med Ulla med :-) Don Vito skötte sig förträffligt med Hauge och de båda skjöt förbi på rakan efter halva passet. Det var nästan så jag såg det stora flinet ända till mig...

Något mer köra-fort-pass var det inte att tala om för min del, fortfarande helt urlakad till nästa pass. Så det blev lite lugn och ro, öva snabbstyrning och mysa lite. Sen stod jag över det berömda sista passet och packade istället. Säkert ett smart drag, och Isa såg lite nöjd ut över att allt var förberett. Så in med allt i bussen, så kunde vi rulla ut från banan redan prick fyra. Kors! Även hemvägen gick bra, så strax efter halv elva lämpade vi av mig och Don Vito i Björnlunda. In med allt i garaget, soooova. Mao var mycket nöjd med besöket och placerade sig på magen som vanligt.

Ducceklubbens bansäsong har börjat - jippie!

SDK + SMC = Kaos och glada miner!

Mitten av maj, Ducceklubben har lyckats få en av SMCs sporthojskurser vikt bara för sig. Som alla vid det här laget vet så betyder en bandag med La Famiglia inte bara körning, utan det ska grillas, dricka kaffe, skruvas och umgås i största allmänhet. Så Ex-presidenta Charlotta hade bokat upp alla stugorna på Kinnekulle Camping och fyllt 48 bäddar med Ducatister. Inte bara natten före, utan självklart även på fredagskvällen efter duccedagen. Dels skulle många köra den vanliga kursen på lördagen, dels stannade ytterligare ett gäng kvar bara för sällskapets skull. Eller ska jag säga grillens skull??

Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...

Ännu bättre blev det när Hauge lastade ur sitt gigantiska släp och ställde upp kaffemaskinen till storögda blicker från ett antal instruktörer som mumlade något om "det stämmer verkligen!" "de är inte kloka de där ducatisterna"...

Så småningom blev alla inskrivna och dessutom indelade i grupper och dagen kunde börja. Tänk att få höra muller istället för ylande på en kursdag :-) Lite mekande i depån förgyllde dagen och stämningen var på topp som vanligt. Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.

Hauge hade fått ny styrande kvinna, Charlotta ryckte in med den äran. Med andra ord kom det mat på bordet denna kväll också, lagom italienskt sent i kvällssolen. Snäll som jag är agerade jag chaufför och fick bara nosa på matlagningsvinet. Okej, någon liten klunk slank ner i början på kvällen... Instruktörerna var om möjligt ännu mer storögda och så småningom mätta och belåtna.

Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!

En äldre herre på Bumse provade terrängkörning rakt över sumpmarken i Kvarnkurvan och det verkade riktigt illa. Tack och lov gick det bra med honom, endast något knäckt revben trots avåkningen i otrolig fart. Phu! Summa summarum - en toppenhelg på banan!

Kinnekulle i fyra dagar - och inget på bloggen...

Valborg tillbringades på vägarna mot Kinnekulle, de tre efterföljande dagarna på Kinnekulle ring med SMC och måndagen med Ducceklubben på samma ställe. Härligt!

Ett par bilder tills det kommer mer:

SMC söndag

Ducceklubben måndag