Lilldocke: Valencia - World President Meeting och Moto GP

Internettillgången i Valencia var inte den bästa, så det blir till att försöka berätta allt på en gång...

Torsdag kväll, vi anländer till ett tomt hotell med Ducati-flaggor vajandes på taket och hojar i lobbyn. Inte illa! Med lite envishet lyckades vi t.o.m. få varsitt glas vin i baren innan vi bestämde oss för att ladda inför helgen.

Fredag

Lite ledig tid på förmiddagen, den spenderades på lite powershopping. Sen drog det igång med lunch och jag fick lära mig det stora knepet av Charlotta - hitta de engelsktalande Presidente... De flesta från Italien pratar tyvärr inte engelska, och då min italienska är tämligen begränsad så fick vi leta efter sällskap som vi kunde prata med. Lyckades fint med att hitta Holländarna och några från USA. Sen började mötet med marknadschefen där det snackades DOC (Desmo Owners Club), marknadsstrategi (nej, det blir ingen kopia på BMW 1200 GS...) och nya modeller. Långt, långt och jag lurade till lite nånstans under de fem timmarna. Lite ansträngande med simultantolkning!

Marknadschef och Team Manager

Sen kom Team Manager från Marlboroteamet och svarade på frågor, jösses vad han snackade. Varje fråga besvarades med en 10 minuters harang i full fart! Vi kan hälsa att Casey ville ha Hayden som stallkamrat (hmmm....), att han är störd av sin trasiga hand som ska opereras och att han var totalförjust i GP9-hojen redan nu.

Lite fri tid (läs dusch) och så samling för middag 21.30, vilket innebar att vi var ca 22.30 på restaurangen... Ducati Valencia hade hyrt en hel lyxig nattklubb för Ducati-party, och dit kom vi vid 01-tiden. Det stod hojar utanför, på hyllor i nattklubben och technon pumpade. Som grädde på moset så var det någon slags burlesk-show på scenen. Tally-hooo, vi kom till hotellet strax före femtiden...

Hojar utanför nattklubben, Monster 1100...

Och show inne på nattklubben. Mattchade den pärlemovita Hypermotarden fint...

Ducati North Europes marknadsansvarige partar loss...

Lördag
Pigg? Njaa..... Ut med Metron till en obskyr tågstation, tåg ut till en liten perrong mitt i apelsinlunden, upp till banan och kolla. Jäsiken, glömt öronpropparna! En speaker pratade oavbrutet på spanska, men ingen tavla som visade tiderna fanns. Liiiite svårt att hänga med på vad som hände kanske! Lite trött var jagh också, så jag lyckades nicka till mitt under träningen. Utan öronproppar. Kanske mycket trött vore bättre beskrivning. Vi lyckades iaf fatta att Stoner nog hade kvalat etta och var ganska nöjda med att veta så mycket.

Packat med folk som skulle med tåget tillbaka, men vi lyckades ta oss in tillsammans med Lasse och Jenny. Sen var vi lite kulturella och kollade på läckra byggnader innan vi fastnade på en bar med öltappar direkt på bordet och stora tallrikar med ost, baguetter och serranoskinka. Mums!

Inte så hungrig till middagen efter faten med godsaker, och som vanligt bestod menyn av lite skinka, tonfisksallad, lite oliver och så den obligatoriska Paellan. Detta hade tydligen serverats varje kväll hela veckan! Vi befann oss på en restaurang nere vid strandkvarteren och när vi skulle försöka ta oss hem efter middagen (ja, klockan var bara 00.30 eller något annat lika tidigt) så var det helt omöjligt att få tag på en taxi. Mitt ute i ett dött område (inte badsäsong nu precis) och ingen taxi behagar dyka upp. Det tog nån timme att ta sig hem, precis vad vi behövde som hade sovit så mycket natten innan.

Söndag
Vi skippade warm-up på förmiddagen och satsade på att komma till själva tävlingarna. Tyvärr gick tågen lite långsamt så vi kom till sista delen av 125-orna. Utspridda över hela banan och ingen koll på vem som var vem. Men 250-klassen var kul. Kallio kämpade och de var tre st som låg och fajtades om täten. Ett tag bytte de plats varje raka! Kallio gav allt och vurpade på sista varvet, men det såg såklart inte vi... Det läste vi på internet sen - så bra koll har man när det inte står några resultatlistor och vi inte hade bildskärmar framför näsan.

Ducati Grandstand var helt rött, hur häftigt som helst:

Öronproppar med denna dag, tack och lov! Starten var såå mäktig, sen var resten av loppet inte så spännande. Melandri kämpade sig uppåt i fältet, men helt plötsligt var han ca fem platser bakom igen. Vi hade såklart inte sett något och vet fortfarande inte vad som hände... Men vrålet från vår läktare när Casey kom förbi efter målgång var inte att leka med.

SDK-flaggan var såklart med till våra kollegors stora ögon!

Om man inte hade plats på läktaren kunde man hyra en stol på berget!

Stoner efter målgång

Nu återstod bara att ta sig tillbaka till stan. Ett par timmar senare lyckades vi, efter att ha köat i ca 45 minuter på den lilla "stationen" och stått på ett fullpackat mjölkpallståg nån timme.

Sista middagen med WPM och återigen lurades vi ut till något obskyrt område, denna gången i närheten av flygplatsen. Men vilket ställe! Stort och med kött som specialitet så vi slapp paellan. Mycket vin, tallrikar med skinka, korvar, manchego-ost, sallader och så tillslut välhängt kött som man fick grilla själv. Mumma!

Efter ett tag är det några som upptäcker att Dovizioso sitter en bit bort, men jag var för snäll för att åla mig fram och fota. Men ändå :-) Jag lyckades komma med en taxi tillbaka till hotellet och märkte absolut ingenting när Charlotta kom in lite senare. Tänk att det kan vara så tröttande att vara på WPM och Moto-GP...

Måndag

Resdag hela dagen. Madrids flygplats i över fem timmar, uuuurrrrrk!