Gelleråsen - bekträftads som regnhålan nr 1

Solen går ner över skogen, vi grillar framför de påvra stugorna på Gelleråsen. Faktiskt första gången med Ducceklubben för mig i år. Så här sent på säsongen! Nästan tre månader efter jag öppnade säsongen just här, dock med SMC.

Morgonen randas och det regnar ännu inte. Men Axel som har proffsprognosen per telefon säger att det ska börja regna vid 10 och sedan komma en rejäl skur vid 12. Yeah... Så regndäcken får sitta kvar på, och jag står över första passet. Istället lånar jag Bellona och agerar master i vit grupp. Då kommer flrsta stänken som visar sig ge upp fort. Men helt enligt prognos var det blött till nästa pass och vi slänger på Bellona de nya regndäcken.

Hojarna fint i lilla partytältet...

Lite försiktigt, särskilt på nya asfalten, men kul ändå. Peo är nöjd och tycker det känns som att köra "som vanligt", och det är väl ett bra betyg till däcken. Ett pass till i blötan, sedan lockar fiket. Hmmm, kanske lika bra att äta lunch på en gång? Sitte ri godan ro med en chili con carne (självklart med ris, fölr det hör ju ihop...) när himlen öppnar sig och det börjar vräka ner. Nästan på klockslaget rätt prognos!

Störtflod, hela depån flyter åt olika håll.

Nu är inte tältet så bra skydd längre...

J-lar, kabelvindorna! Vi ger oss ut i störtfloden (det rann i hela depån) och plockar in däcksvärmare och kabelvindor från det inte alls regntäta tältet. Kurar lite i släpet och funderar på hur länge vi ska vara kvar i denna inverterade sjö. PO bedyrar att han såg en aborre simma förbi - låter helt rimligt. Går ut och kollar på Erik och Jay som är ensamma på banan. Blir lite sugna på att köra, även om pölarna länns mer som floder till havet än små pölar på en racingbana.

Efter ett antal varv där tempot dras upp för varje passage så ser vi Eric glida på rumpan in i Ejes och hojen stannar i gräset. Jay märker ingenting utan blir mäkta förvånad när rödflaggen viftas i snoken på honom i depåkurvan. Vi tvingar ut ambulansen som tvekade lite eftersom objektet redan stod upp och det fortfarande var som att stå i duschen. Något ska de väl göra för arvodet ;-) Det gick iaf bra, men helt plötsligt kändes det inte lika angeläget att åka ut på banan längre...

Nä, packa och åka hem i god tid kändes som ett bättre alternativ. Första gången på evigheter, tror inte jag har gjort det tidigare. Suck - nu får det vara slutregnat! Åtminstone regn i de mängderna. Blä!

Nya trenden - regn!

Lagom hemma från Mantorp så bar det av igen. Denna gången mot Kinnekulle där mr Storsläp skulle möta upp och lämna Don Vito och Bellona. Dan innan uppfattade jag ett nödrop på forumet, en person som var trött på att köra till och från banorna i regn och ville samåka. Tja, med tomt släp erbjöd jag som en riddare (riddarinna??) plats i släp och bil. Tyvärr träffade vi en rejäl störtskur redan vid lastning, så blöt blev han ändå.

Väl framme somnade jag till regnets trummande mot fönstret och vaknade likadant. Suck, suck och dubbelsuck. I depån stod Don Vito och Bellona och väntade, regndäcken satt på sedan senast. Alltid något! Ösregn första passet blev en fika istället. Sedan blev det bättre och det kanske är så att jag förtjänar att kallas regnsmiskaren igen. Vi ägnade dagen åt att köra om grabbarna och förtroendet för regndäcken växte för varje pass. Tillslut var det så lite regn i luften att jag körde utan regnjacka, då blev det till och med knäskrap på den blöta banan. Kul!

Sen kom den vanliga tidpunkten när banan torkade och regndäcken blev så fel, så fel... Och i depån stod Bellona alldeles ensam... Ett samtal till husse senare så kunde jag rasta damen på banan. Stor är hon, långt till forpinnar och brett styre. Snabbsvängd och med ett sjulävla pulver kan tilläggas! Fantastiskt fin hoj, men inte som Don Vito. Tur det! :-)

Bara att lasta för att åka upp till Gelleråsen, prognosen säger regn.

Sommar och sol?

Mellanspel med SMC-kurs på Gelleråsen. Runt 30 grader och stekande sol, inte helt perfekt för att tillbringa dagarna på en asfaltsplätt i ett skinnställ. Nytt rekord på 6 Resorb och oräkneligt antal liter vatten på en dag, men mest kände jag mig som en urvriden trasa efter helgen. Så när SMHI lovade lite sämre väder när det närmade sig Mantorp med Ducceklubben kändes det inte så illa.

"Lite sämre väder" är kanske en underdrift, det snackades om 28 mm regn. Men närmare körningen såg det bättre och bättre ut, så det fanns gott hopp om en del uppehåll. Och förresten, jag har ju regndäck!

I släktens tomma hus utanför Norrköping fick vi sällskap av Lasse och Jenny som blev lätt försenade till middagen i casa Arne p.g.a. släphaveri redan i Stockholm. Snälla ducatister såg till att annat släp kunde lånas och de ramlade in framåt elva på kvällen.

Pigga och glada vaknade vi några timmar senare och tittade ut på en kompakt grå himmel och ett strilande regn. Ujujuj... Pissregn hela vägen till Mantorp och vi lastade av under taket i depån. Det är väl självaste attan att jag inte kan komma ihåg gummistövlarna! Blöt om fossingarna direkt på morgonen, precis vad man behöver. Inte kunde släpet stå kvar i snabbdepån heller, så det var bara att hysta ut hela Taikon-sällskapet. Men - står inte hjulet lite snett? Jo helsicke, det gör det. Ajaj, hjullagerras kraftigt misstänkt. Panik och tandagnisslan! Vad göra? Jo, vänta till lokalaguiden Arne ramlar in och fråga efter bästa verkstad såklart.

Nåja, på med rengdäcken direkt för att kunna följa med på mastervarven. Blött, blött, och mer hann vi inte med. Nähä. Andra halvan av familjen begav sig med lokalguidens hjälp till Linköping och närmsta släpverkstad, själv kliade jag Don Vito på tanken för han skulle fortsätta funka i blötan.

Ronny körde med fullt regnställ och silvertejp - alla sätt är bra...

Dagen fortsatte på samma sätt, blött, blött, blött. Stövlarna tjippade (ett visst avbrott mot knarrandet iallfall...) men resten var torrt under regnstället. Det var sådär kul att köra, såg ruggigt dåligt och litade inte på de nya regndäcken. Suck, jag som gillar att köra på regndäck normalt. Men ett antal varv blev det och banan blev mer och mer hemma. Kan nog vara sanslöst kul att köra på om det är torrt, hoppas på tillfälle till det!

Bild som sammanfattar dagen: Blötdjur som kör på regndäck, regnjackor på, grått och blött! Foto: Peter Möller

Men hur f-n gör vi med hojarna, de skulle inte börja kolla på släpet f örrän efter fem, och tänk om de inte kan fixa det på en gång? Ja, vad gör man? Får hjälp av La Famiglia såklrart! Mannen med största släpet i klubben kunde härbärgera två små hyprar till nästa körning, så både Don Vito och Bellona fick sightseeing till västkusten. Tackar, tackar!!!!!

Fullt med hojar i det stoooora släpet...


Får väl se om de kommer tillbaka i samma skick ;-) Lite däck fick bo hos Jangby och resten knökade vi in i bilen. Fullt!

Släpet blev klart på kvällen så vi kunde rulla upp mot storstaden igen. Låååång dag och inte precis den bästa av Ducceklubbens körningar. Suck, men nya tag till helgen!

Kinnkulle i sommarsol

Sommarsol har vi inte varit så bortskämda med den här försommaren. Desto mer av 11 grader och regn. Men i tisdags kväll klarnade det upp lite över Kinnekulle och regnet gav sig iväg under natten. Så onsdag morgon kom med blå himmel. Ja jösses, blå himmel! Säkert över 15 grader varmt också, bara en sån sak. Det kanske blir en körning i sol och värme, kan man tro det?

Stärkt av en kanelbulle från Sveriges bästa bullbakerska laddade jag för första passet. Kom till och med ihåg att provstarta morgonkinkige Don Vito och han protesterade inte nämnvärt. Men det kom konstig rök från motorn, det är typiskt dåligt. Visste att jag inte skulle ha tvättat efter förra körningen...

Så här såg det ut på banan, cool bild av SvenE (som alla bilderna har kommit ifrån, tackar!)

Av med kåporna, är det bara det lilla droppet från kopplingen som ligger på avgasröret? Men det verkade vara lite glykol också i en härlig blandning. Nähä, inget första pass för mig. Torka, torka, kolla igenom anslutningar, starta och provköra. Nu passade det minsann, det gick hur bra som helst. Toppen, nästa pass blir det köra av!

Pass två närmar sig men rödflaggen från blå grupp hänger fortfarande ute. En läbbig avåkning in i amcorräcket under bron, men det visade sig senare ha gått efter förhållandena bra. Dock inget köra för vår del, bara att fika lite till. Bulle är gott :-)

Tillslut kom vi ut och jösses vad Kinnekulle är kul! Fattar inte hur Hauge kan ha sån jäddra fart ut genom Kvarnkurvan, jag som alltid tyckt att jag har varit ganska bra på den. Men Ulla bara drar iväg och vore det inte för förarens noja för vänsterkurvor kom jag väl aldrig ikapp...

På jakt efter Ulla och Hauge...

Det är lugnt, jag kommer ikapp i TV-kurvan ;-)

Framåt eftermiddagen tog solen ut sin rätt och jag avstod sista passet. Snackade strunt och packade i lugn och ro.

Ronny gjorde tummen upp till fotografen som vanligt

Inte alls avis på alla som skulle upp till Gelleråsen för en dag till, men väderprognosen gjorde det något lättare. Puttrade hemåt, bojkottade McDonalds och kom hem när det fortfarande var ljust. Jagade upp assistenten från Miss Marple och fick in Don Vito i garaget. Ska inte tvätta lika mycket innan nästa körning...

Flytta är straffet från helvetet

Ja, det kanske syns vad jag tycker om att flytta. Nu känns det som att jag har hållit på i ett halvår, lite lätt pö om pö sådär. Det verkade som en bra idé - då. Nu känns det som det hade varit lättare att flytta allt på en gång, med flyttfirma. Sen att det inte på några villkor hade fått plats i den gemensamma lägenheten, det är en helt annan historia.

Recept på flyttgröt, inte att rekommendera:
2 st fulla 2 rok
2 inbitna singlar med en överkärlek till mycket prylar
Ett okänt antal motorcyklar

- Tag singlarna, flytta med lite kläder till ena lägenheten. "Vi ska bara testa lite..."
- Inse att det är jobbigt att röra sig mellan två lägenheter, bestäm att hyra ut den mindre bostadsrätten.
- Flytta över lite mer prylar, så man verkligen inte behöver åka "hem" så ofta.
- Kom fram till att det är lika bra att sälja medan konjunkturen är god.
- Flytta en del av kälarförådet till stugan på landet, perfekt plats för ärvda saker.
- Inse att det behöver renoveras lite innan försäljning.
- Flytta lite mer bra-att-ha-saker.
- Skaffa mäklare som kan sälja, han rekommenderar lite målning innan.
- Flytta lite mer saker, svär över att källarförrådet i den nu gemensamma lägenheten inte är tillräckligt stort.
- Skaffa bra hantverkare som målar lägenheten lite snyggt.
- Inse att det måste tömmas lite mer innan renovering - paniiiik, bit ihop och töm! Knö in resten på vinden...
- Låt hantverkarna jobba, se till att de slänger överblivet "skräp".
- Få panik över att det måste storstädas innan visning, pusta ut när hantverkarna kände nån som kunde städa. Kvitto? Vad är det?
- Beundra den nymålade lägenheten och fundera på varför du inte hade det så här snyggt när du bodde här.
- Skaffa externt förråd till lägenheten...
- Fundera på om det är lite för tomt för visningen, flytta tillbaka och fyll på med lite saker i hyllorna.
- Visa lägenheten och håll tummarna.
- Skriv på kontrakt på lägenheten, skratta hela vägen till banken.
- Köp ingen 1098R för pengarna. Inte ens en ny gathoj.
- Ägna en hel helg åt att tömma resten av lägenheten och vinden (hur är det möjligt att det fick plats så mycket där????).
- Knö in ytterligare flyttlådor i lägenheten och källarförrådet.
- Lova dig själv att inte flytta på en evighet. Åtminstone inte på ett halvår eller så...

Hoppas det är värt det....

Kontor som kontor

Fördelen med livet som projektledare i den storslagna bygg- och fastighetsbranchen är att man mellan varven kan sitta och jobba lite var som helst. Protokollen från mötena, planeringen, kostnadsuppföljningarna, kolla mailen, rapportera tiden, telefonsamtalen - det mesta går att fixa medelst det fina "anywhere"-systemet från jobbet. En liten dosa, min vanliga laptop och en internet-uppkoppling så ska det teoretiskt fungera.

Teori och praktik är inte alltid samma sak, inte i det här fallet heller. Det är jättesvårt att skriva rent protokollet om inte anteckningarna kom med från det vanliga skrivbordet t.ex. Har jag hört. En kompis säga alltså.

Men datorn var med och släktens lilla redovisningsbyrå erbjuder både skrivbord, skrivare, katt på skrivbordet och braskamin. Samt min gamla radio från det hippa 80-talet, komplett med glittrande stickers. Numera fast inställd på P1, men det får väl anses passande för en tant som mig. Utsikten över det blommande Gullregnet är inte heller helt fel, däremot den gamla länsfåtöljen som kräver betydligt större sittfläsk än min bortskämda kontors-stols-rumpa. Löses lätt genom en kudde, med viss mängd katthår på.

Distraktion på skrivbordet... Observera den inte helt nya telefonen!

Betyg för lantligt kontor: 4 gosiga katter av fem möjliga.

Nationaldagsfirande

Dagen börjar gott med att solen skiner in genom det spröjsade fönstert och Mao tydligt talar om att det minsann är dags att gå ut. Klockan är i runda slängar halv sex och ajg är förvånansvärt pigg. Toppen, då blir det nog inte sova bort halva dagen om jag rullar in mig i täcket och somnar om. Eller så var det bara en luris, för när jag väl vaknade igen var klockan över nio. Suck.

Efter den obligatoriska koppen kaffe på trappen så var det bara att hämta gräsklippartraktorn igen. Det var väl självaste sjutton vad gräset växer i skitvädret. Så jag tänkte testa något nytt - klippa det innan det ser ut som en veritabel djungel. Inte bara för att grannarna ska bli nöjda, utan framförallt för att se om den snällt samlar upp gräset om det inte är så långt.

Kör ut och tar sikte på klädstrecket, jagad av att mor min ville hänga ut tvätt. Gräset sprutar ut från behållarna och det verkar funka utmärkt med uppsamlingen. Upptäcker snart att det går löjligt fort att fylla de två behållarna med klipp, närmare bestämt ett varv i trädgården. Sen ska jag stanna, öppna grinden till fårhagen, åka in, stanna, stänga grinden, åka ner och parkera, tömma behållarna på tippen, åka tillbaka, stanna, öppna, köra igenom, stanna, stänga och å kan jag ta ett helt varv igen. Upprepas oändligt antal gånger tills gräsmattan är klippt...

Nåja, det gick ganska bra och efter en stärkande lunch satt jag i bilen in mot stan. Bara ett kort stopp på IKEA så skulle jag snart vara hemma. HA! Vad gör svenska folket på nationaldagen? De shoppar. Företrädelsevis på IKEA. Och självklart kan de inte tolka vad "snabbkassa" betyder. Tre kassar och en helsickes massa varor? Nej, skulle inte tro det... Kom så smånbingom fram och betalade den obligatoriska avgiften på drygt 1000 kr, som det alltid kostar att komma ut från det stora varuhuset.

Väl hemma rymde vi ner till ducceölen. Gerdas var kanske inte det mest populära stället en kväll med vintertemperatur, men plexiglas och infravärme gjorde att vi hade det gott. Som de pensionärer vi föreställer så smet vi efter någon timme för att gå och svulla på Mäster Anders istället. Gissningsvis var deet i sista stund för att klara sig från "fredagsölsfebern", den som gör att man tenderar att komma hem alldeles för sent och alldels för onykter från en ducceöl. Oavsett vad man hade föresatt sig när man gick dit...
Kul verkade det vara för de som var kvar, denna bilden kom på telefonen lite senare. Tack och lov för knasig telefon som inte tar emot mms utan att man säger till själv. Annars hade det kanske blivit ett återbesök och ajaj i huvudet dan efter. Som det så ofta blir med Ducceklubben och barer!