Strax innan Norrköping fick vi förklaringen till knaset - jag hade glömt gummit till Hauge som Lasse lämnat i vardagsrummet dan innan. Jaha, det blir till att göra nytt försök med DHL-koopian SDK. Framme var vi redan före tio, men Hauge syntes inte till. Och han kan knappast gömma sig med det släpet... Ett sms gav besked - punka! Inte bara en gång utan två dessutom. Så han som skulle grilla lite redan på onsdagskvällen kom efter midnatt när vi redan sussade sött. Eller snarkade, vad vet vi?
Morgonen kom med blåst, blött och lite regn. Regnet slutade snabbt och till första passet var det bara lätt blött på banan. Jag körde mastervarven för att komma ihåg hur banan kändes, Isa bytte däck på Jerry. Resten av dagen hade vi ruggigt tur med vädret, den stora regnskuren kom precis efter vårt pass och vi behöver inte ha blöt bana mer den dagen.
Don Vito går kalasfint och körningen går bra. Det känns äntligen som sittställningen har gett med sig och rumpan håller sig på plats. Kors i taket! Framförallt flyter det på bra i gruppen, inte massa stök, köbilding och hetsiga omkörningar. Mys! Men attans vad slut jag blir.
Sista passet kommer löjligt tidigt, vi kör ju först av grupperna. Så 15.15 rullar jag in i depån och laddar för grillning istället. Inte ens något däck som ska bytas, så upp med ölen och sikte på ICA i Svalöv. Konstigt det där hur jag hittar till matbutiker på obskyra små orter som Svalöv, Götene, Karlskoga (Willys har aldrig färska baguette där - saker man lär sig...).När alla andra lyssnade på fördrag av Petjo så handlade vi fläskfilé, ost, tortillas, sallad, provsmakade korv, provsmakade ost, gick fram och tillbaka, provsmakade korven igen och osten igen, plockade ihop godis till ungarna, provsmakade... Tillslut kom vi ut med fullastad vagn.
Himla bra det där emd Petjo, Hauge blev förvånansvärt effektiv när det inte var massa folk att snacka strunt med. SÅ när alla kom var vi ganska färdiga med förberedelserna, förutom själva köttet. Grillmeister fick lite eld i baken och tillslut satt ca 25 ducatister och smaskade på grillat. Lite vin till det hela så var sängen löjligt skön sedan...
Fredagen bjöd på sol och något mindre blåst. Och kul körning! Passet innan lunch låg jag och fajtades med Olzone, vilket resulterade i full gas på rakan varje varv (h-e vad hans 848 går fint!). Vilket i sin tur ger mig ett schysst adrenalinpåslag... Så till lunch var jag totalt urlakad och mest lik en urvriden disktrasa. Passet efter passade jag på att låna Hauges Ulla, då det ändå inte var läge att gasa på. Intressant upplevelse. Undrar om det känns lika udda för en 1098-ägare att prova min gamla 916? Sittställningen var hemsk för mig, alldeles för långt ner till fotpinnarna. Och mycket sämre bottenvrid, något jag verkligen blivit bortskämd med. Men hon var ganska kul och det gick att skrapa knä med Ulla med :-) Don Vito skötte sig förträffligt med Hauge och de båda skjöt förbi på rakan efter halva passet. Det var nästan så jag såg det stora flinet ända till mig...
Något mer köra-fort-pass var det inte att tala om för min del, fortfarande helt urlakad till nästa pass. Så det blev lite lugn och ro, öva snabbstyrning och mysa lite. Sen stod jag över det berömda sista passet och packade istället. Säkert ett smart drag, och Isa såg lite nöjd ut över att allt var förberett. Så in med allt i bussen, så kunde vi rulla ut från banan redan prick fyra. Kors! Även hemvägen gick bra, så strax efter halv elva lämpade vi av mig och Don Vito i Björnlunda. In med allt i garaget, soooova. Mao var mycket nöjd med besöket och placerade sig på magen som vanligt.
Ducceklubbens bansäsong har börjat - jippie!
Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...
Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.
Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!
Inlägg
