Gelleråsen - bekträftads som regnhålan nr 1

Solen går ner över skogen, vi grillar framför de påvra stugorna på Gelleråsen. Faktiskt första gången med Ducceklubben för mig i år. Så här sent på säsongen! Nästan tre månader efter jag öppnade säsongen just här, dock med SMC.

Morgonen randas och det regnar ännu inte. Men Axel som har proffsprognosen per telefon säger att det ska börja regna vid 10 och sedan komma en rejäl skur vid 12. Yeah... Så regndäcken får sitta kvar på, och jag står över första passet. Istället lånar jag Bellona och agerar master i vit grupp. Då kommer flrsta stänken som visar sig ge upp fort. Men helt enligt prognos var det blött till nästa pass och vi slänger på Bellona de nya regndäcken.

Hojarna fint i lilla partytältet...

Lite försiktigt, särskilt på nya asfalten, men kul ändå. Peo är nöjd och tycker det känns som att köra "som vanligt", och det är väl ett bra betyg till däcken. Ett pass till i blötan, sedan lockar fiket. Hmmm, kanske lika bra att äta lunch på en gång? Sitte ri godan ro med en chili con carne (självklart med ris, fölr det hör ju ihop...) när himlen öppnar sig och det börjar vräka ner. Nästan på klockslaget rätt prognos!

Störtflod, hela depån flyter åt olika håll.

Nu är inte tältet så bra skydd längre...

J-lar, kabelvindorna! Vi ger oss ut i störtfloden (det rann i hela depån) och plockar in däcksvärmare och kabelvindor från det inte alls regntäta tältet. Kurar lite i släpet och funderar på hur länge vi ska vara kvar i denna inverterade sjö. PO bedyrar att han såg en aborre simma förbi - låter helt rimligt. Går ut och kollar på Erik och Jay som är ensamma på banan. Blir lite sugna på att köra, även om pölarna länns mer som floder till havet än små pölar på en racingbana.

Efter ett antal varv där tempot dras upp för varje passage så ser vi Eric glida på rumpan in i Ejes och hojen stannar i gräset. Jay märker ingenting utan blir mäkta förvånad när rödflaggen viftas i snoken på honom i depåkurvan. Vi tvingar ut ambulansen som tvekade lite eftersom objektet redan stod upp och det fortfarande var som att stå i duschen. Något ska de väl göra för arvodet ;-) Det gick iaf bra, men helt plötsligt kändes det inte lika angeläget att åka ut på banan längre...

Nä, packa och åka hem i god tid kändes som ett bättre alternativ. Första gången på evigheter, tror inte jag har gjort det tidigare. Suck - nu får det vara slutregnat! Åtminstone regn i de mängderna. Blä!

Nya trenden - regn!

Lagom hemma från Mantorp så bar det av igen. Denna gången mot Kinnekulle där mr Storsläp skulle möta upp och lämna Don Vito och Bellona. Dan innan uppfattade jag ett nödrop på forumet, en person som var trött på att köra till och från banorna i regn och ville samåka. Tja, med tomt släp erbjöd jag som en riddare (riddarinna??) plats i släp och bil. Tyvärr träffade vi en rejäl störtskur redan vid lastning, så blöt blev han ändå.

Väl framme somnade jag till regnets trummande mot fönstret och vaknade likadant. Suck, suck och dubbelsuck. I depån stod Don Vito och Bellona och väntade, regndäcken satt på sedan senast. Alltid något! Ösregn första passet blev en fika istället. Sedan blev det bättre och det kanske är så att jag förtjänar att kallas regnsmiskaren igen. Vi ägnade dagen åt att köra om grabbarna och förtroendet för regndäcken växte för varje pass. Tillslut var det så lite regn i luften att jag körde utan regnjacka, då blev det till och med knäskrap på den blöta banan. Kul!

Sen kom den vanliga tidpunkten när banan torkade och regndäcken blev så fel, så fel... Och i depån stod Bellona alldeles ensam... Ett samtal till husse senare så kunde jag rasta damen på banan. Stor är hon, långt till forpinnar och brett styre. Snabbsvängd och med ett sjulävla pulver kan tilläggas! Fantastiskt fin hoj, men inte som Don Vito. Tur det! :-)

Bara att lasta för att åka upp till Gelleråsen, prognosen säger regn.

Sommar och sol?

Mellanspel med SMC-kurs på Gelleråsen. Runt 30 grader och stekande sol, inte helt perfekt för att tillbringa dagarna på en asfaltsplätt i ett skinnställ. Nytt rekord på 6 Resorb och oräkneligt antal liter vatten på en dag, men mest kände jag mig som en urvriden trasa efter helgen. Så när SMHI lovade lite sämre väder när det närmade sig Mantorp med Ducceklubben kändes det inte så illa.

"Lite sämre väder" är kanske en underdrift, det snackades om 28 mm regn. Men närmare körningen såg det bättre och bättre ut, så det fanns gott hopp om en del uppehåll. Och förresten, jag har ju regndäck!

I släktens tomma hus utanför Norrköping fick vi sällskap av Lasse och Jenny som blev lätt försenade till middagen i casa Arne p.g.a. släphaveri redan i Stockholm. Snälla ducatister såg till att annat släp kunde lånas och de ramlade in framåt elva på kvällen.

Pigga och glada vaknade vi några timmar senare och tittade ut på en kompakt grå himmel och ett strilande regn. Ujujuj... Pissregn hela vägen till Mantorp och vi lastade av under taket i depån. Det är väl självaste attan att jag inte kan komma ihåg gummistövlarna! Blöt om fossingarna direkt på morgonen, precis vad man behöver. Inte kunde släpet stå kvar i snabbdepån heller, så det var bara att hysta ut hela Taikon-sällskapet. Men - står inte hjulet lite snett? Jo helsicke, det gör det. Ajaj, hjullagerras kraftigt misstänkt. Panik och tandagnisslan! Vad göra? Jo, vänta till lokalaguiden Arne ramlar in och fråga efter bästa verkstad såklart.

Nåja, på med rengdäcken direkt för att kunna följa med på mastervarven. Blött, blött, och mer hann vi inte med. Nähä. Andra halvan av familjen begav sig med lokalguidens hjälp till Linköping och närmsta släpverkstad, själv kliade jag Don Vito på tanken för han skulle fortsätta funka i blötan.

Ronny körde med fullt regnställ och silvertejp - alla sätt är bra...

Dagen fortsatte på samma sätt, blött, blött, blött. Stövlarna tjippade (ett visst avbrott mot knarrandet iallfall...) men resten var torrt under regnstället. Det var sådär kul att köra, såg ruggigt dåligt och litade inte på de nya regndäcken. Suck, jag som gillar att köra på regndäck normalt. Men ett antal varv blev det och banan blev mer och mer hemma. Kan nog vara sanslöst kul att köra på om det är torrt, hoppas på tillfälle till det!

Bild som sammanfattar dagen: Blötdjur som kör på regndäck, regnjackor på, grått och blött! Foto: Peter Möller

Men hur f-n gör vi med hojarna, de skulle inte börja kolla på släpet f örrän efter fem, och tänk om de inte kan fixa det på en gång? Ja, vad gör man? Får hjälp av La Famiglia såklrart! Mannen med största släpet i klubben kunde härbärgera två små hyprar till nästa körning, så både Don Vito och Bellona fick sightseeing till västkusten. Tackar, tackar!!!!!

Fullt med hojar i det stoooora släpet...


Får väl se om de kommer tillbaka i samma skick ;-) Lite däck fick bo hos Jangby och resten knökade vi in i bilen. Fullt!

Släpet blev klart på kvällen så vi kunde rulla upp mot storstaden igen. Låååång dag och inte precis den bästa av Ducceklubbens körningar. Suck, men nya tag till helgen!