Luciano pimpad och klar!

Så - äntligen! Luciano är i skick för försäljning. Rätt delar sitter på, allt är putsat och genomgånget. Så jag släpade ut honom till lämplig fotobakgrund, mammas blommande rabatter. Så här blev resultatet:

Uppställd i solen!

Kopplingen har fått på kolfiberkåpan och röda fjädrar. Pimp! Det är dessutom ganska så rent under kåporna...

... och på andra ställen.

Hur ser ditt bakdrev och din kedja ut?

Inte en skråma på tanken!

Tur att jag ägnade vintern åt att fixa skicket på honom, det var inte så svårt att återställa glansen. Tror det finns vissa andra som har fått jobba betydligt hårare - ingen nämnd, ingen glömd. Nu ska bara annonsen ut så hoppas jag att han får ett gott hem där han får komma ut på banan med jämna mellanrum.

Ser man på!

På vägen ut till Björnlunda stannade jag vid en vik och tog årets premiärdopp, hur skönt som helst. Ja, lite kallt när jag skulle doppa magen, som en den tant jag ibland är. Kom hem och insåg att det var löjligt varmt här. I hettan fanns det ett ställe som var bättre än andra - garaget. Fiffigt beläget i källaren, svalt och gott. Så jag gick ner för att få klart Luciano.

Kopplingen skruvades på utan alltför stora problem, att jag fick plocka både på och av alla ringar ett par gånger hör till det normala. Men nu sitter den på plats, med röda fina fjädrar. Efter middagen (och ngra droppar vin...) gick jag igång med vaxet på kåporna, fint som snus blev det. Satte på kåpglaset, dit med toppkåpan, på med bromsoken och framskärmen, på med tanken var f-n är tankskruven??? Nåja, den behöver bara ligga på plats för fotografering... Fram med bipostokutsen som legat i bubbelplast sedan jag köpte Luciano och vad står bredvid kutsen? En liten burk med sprintar och klämmor till bromsbeläggen! Snyggt och prydligt på en hylla där jag trodde jag hade letat. Ser man på!

Nu står han i garaget, allt bara sidokåporna ska på. I välvårdat och rent origianlskick. Visst kan man se att han har gått några mil, men han är fin! Imorgon blir det fotografering.

Anna - bromsarna 1-0

"En liten jävla skruv" för att citera Johan. Den förenade bromsok och bromsslang och var helt omöjlig att få bort. Ett bromsok hade lossnat men inte det andra. Speciell öppen ringnyckel införskaffades, varmluftpistolen laddades och skruven hade marinerat i 5-56 i tre dar. Nu j-lar! Det enda som hände var att muttern blev rundare och jag fick kånka grejor fram och tillbaka. Det är ju inte så att det finns ström till varmluftspistolen på logen...

Idag var jag förbi Ducati Stockholm och hämtade de beställda prylarna - snabbkoppling till tanken och bricka till kopplingen. Tog med bromsoket med påhängande slang och handtag och visst fick jag hjälp. Plopp så var skruven loss! Magic fingers...

Efter middag och ett glas vin i solskenet så var det bara att knata ut till logen och fylla upp bromssystemet. Hade glömt bromsbeläggen i garaget - gå tillbaka. Hade glömt sprint och klämman - gå tillbaka. Sprint och klämma inte i garaget, måste varit i verktygslådan iallafall. Ut till logen igen. Tömma hela verktygslådan i jakt på liten påse. Inget där. Tillbaka till garaget, leta leta. Rotade t.o.m. igenom skräppåsen, men nej. De sunktiga gamla beläggen låg prydligt på hyllan, men de andra delarna var puts väck. Tog tillslut delarna från Luciano och satte på dem istället, febrilt funderande på vad jag kunde ha gjort. Skyller på katten...

Fyllde upp och luftade systemet, lite luft är det kvar känner jag. Men det får bli senare när den har stått till sig... På med kopplingskåpan och kåporna - Don Vito är färdig för Kinnekulle!

Tidsoptimisten mekar...

Okej, håll i er nu. Idag har jag hunnit med att:

- Byta plats på bromsskivorna med allt vad det innebar av hjulbyten

- Bytt plats på batterierna, d.v.s. monterat bort hållare och satt dit mitt hemmafix...

Vanligt batteri åter på Luciano, observera hur rent det är bakom!

- Satt tillbaka Lucianos koppling, fått noja och tagit bort allt utom korgen igen. Tror det saknas en bricka.

Kopplingskorgen är iaf på plats!

- Tagit bort tryckplattan på Don Vitos koppling för att kolla att den verkligen satt rätt. Klart den gjorde, Zeke vad tar du mig för??? Tror du inte att jag gör som du säger till mig...

- Bytt styrkrona!!! Inklusive justering av hur sänkt framdelen ska vara, helt enligt metoden "tänk fel först, rätta till sedan". Tur jag jag en stark mor som hjälpte mig hålla upp framdelen när jag justerade gaffelbenen!

Gamla kronan med plats för clip-on ovanför kronan.
Originalkronan på plats!

- Båda hojarna har hjulen på!

- Bytt stöd på DonVito till ett som inte släpper upp sig själv. Och satt ett sådant på Luciano.

- Bytt kopplingsvätska på Luciano.

- Fått bort en av de fastrostade muttrarna på Don Vitos bromsok. One down, one to go!

- Gjort rent nämda bromsok, fy i h-e vad de såg ut. Björn, vi måste prata underhåll av hoj ;-)

- Gjort rent allt jag har tagit bort och satt dit...

- Startat Don Vito och konsterat att nu behövs bara bromsoken, så är allt klart med honom :-)

- Knatat minst tre kilometer mellan loge och garage. "Det man inte har i huvudet får man ha i benen" har aldrig stämt bättre!

Kort paus för lunchmacka, sen har jag ta mig tusan hållit på från nio till sex utan större avbrott. Tur att dörrarna står öppna mot den svenska sommaren och att mamma hängde ut min vita tvätt. Kanske hade varit konstnärligt med mina svarta fingrar på, men jag kan avstå.

Jag ska aldrig köpa hoj mitt i säsongen igen! Inte om den ska sättas iordning lite snabbt iallafall... Phu!

Åsnan mellan två hötappar

Det är som att ha två älskare som inte vet om varandra. Logistikproblem, spring mellan dem och alldeles för lite tid. En bor i garaget och en på logen, ingen av dem är i körbart skick. Ska jag sätta iordning Luciano först så han blir klar för försäljning? Eller ska jag fixa Don Vito så jag kan testköra i veckan?

Svåra beslut och det enda jag är helt säker på är att just det verktyg jag behöver garanterat är på fel ställe! Ränner som en tetting mellan garaget och logen, det är väl en sisådär 150 meter. Medelst lånad mutterpicka har jag demonterat båda kopplingarna i tanken att flytta med mig den nya Zeke-kopplingen samt sätta den bästa gamla på Luciano. Med lånad mutterpicka fick jag loss båda, efter dagens lärdom. Om man inte har växel i när man börjar får man inte bort korgen. Och växel kan man bara lägga i när kopplingen sitter på plats. Iallafall på Luciano. Men det är ju bra att få skruva bort och på kopplingen ett par gånger så man verkligen lär sig. Tjoflöjt!

Idag bestämde jag mig för att försöka få Don Vito klar. Det var ju bara en koppling samt bromsoken och uppfyllning av bromsvätskta, borde gå. Räknade inte med mamma som ville att vi skulle kånka en byrå, som dessutom var till mitt hus. Eller att det tog väldigt lång tid att handla och göra en lunch-sallad. Tidsoptimist. Nåja, kopplingen kom på iallafall!
Tight och fin Zeke-koppling med Ducati performance tryckplatta. Mmmmm....

Sen insåg jag att mitt pussel med fälgar och däck som inte satt på rätt ställe inte var slut ännu. Bromsskivorna på Don Vitos fälgar ska såklart på Luciano. Och med bara ett framstöd (som det går att byta hjul mked iaf...) så betyder det lite pusslande.

Närmare bestämt: Sätt på Lucianos framhjul, utan bromsskivor. Ställ ner, ta stödet till DonVito, ta loss hjulet och demontera skivorna. Sätt på rätt skivor, sätt tillbaka hjulet igen. Knata tillbaka till Luciano, upp på stödet, av med hjulet, på med skivorna, på med allt igen. Det tar säkert bara halva dan...

När det är klart ska jag bara sätta på bromsoken, fylla upp, sätta tillbaka batteriet, byta övre styrkrona, sätta på ny snabbkoppling till tanken (tänk så klena de är....), vaxa kåporna och sätta tillbaka. Phu!

Men det är tur att jag har idyllisk mekarmiljö. Att sitta ute på logen med lite hötappar runt fötterna och skruva är rena balsam för själen...Katterna kommer och stryker kring benen och fåren bräker när jag visar mig. Inte alls illa!

Efter regn kommer sol

Regn, regn, regn. Men däremellan uppehåll så man kunde ut och åka utan att bli alltför blöt. Inte alls dumt när väl regndäcken var på. Ett alldeles utmärkt sätt att bekanta sig med Don Vito Luciano, som visade sig gå utmärkt i blötan. Dessutom hann jag skruva och nollställa alla dämpare och förspänningar, samt lufta bromsarna. Mycket roligare att meka i depån än hemma. Men kallt och blött i depån var det ju, en oherrans tur att det var just Kinnekulle vi var på. Tak i depån är underskattat!

Efter att ha lastat in två hojar, tre uppstättningar kåpor och tre uppsättingar hjul samt övriga bra-att-ha-saker styrde vi Brum-brum mot Gelleråsen. En rejäl middag på den indiska restaurangen i Karlskoga (de vet vad service är!) kom hela gänget ut till banan. Likt en zombie vandrade jag runt innan jag gav upp och damp i säng redan vid kvart i tio. Meka till två och gå upp kvart över fem är inte bästa uppladdningen...

Don Vito Stod med regndäcken på i bussen, så självklart regnade det inte på morgonen. Snabbt byte till vanliga hjulen sen var det dags att köra. Stoppade ner fötterna i de tidigare blöta stövlarna som jag så smart hade ställt i torkskåpet (det finns en tvättstuga på Gelleråsen!) bara för att inse att det låg två blöta strumpor nedknölade i vänsterstöveln... Mmmmm! Nåja, fräschör är väl inte huvudnumret på en bankörning.

Börjar köra och det är hur kul som helst. Lite svårt att få av hjälmen eftersom leendet är bredare än hela huvudet efter varje pass. Det kommer lite regndroppar då och då, och när vi ska ut ett par pass senare så droppar det från en ganska blå himmel. Äh, det torkar när det kommer ner på den solvarma banan! Tjena. Helt plötsligt vräker det ner. Lagom när jag kör ut ur depån faktiskt. Stora stora droppar som piskar ner på oss och jag kryper ihop i riktig jockeyställning för attbli så lite blöt som möjligt. I 50 km/h.... Som en dränkt katt smiter jag in i depån igen och tre minuter senare regnar det inte alls. Nähä, bara när jag körde minsann.
Skillanden syns inte utanpå om man inte letar...

Hypertrick... Innebörden klarnar, jag är kär! Han bara brummar på som tåget, fantastiskt drag och kraften kommer jämnt och fint. Lite släpp närjag går på för hårt, men jösses vad det är kul att köra. Han passar på Gelleråsen, med alla rakor mellan kurvorna. Kör fortare än vad jag har gjort förut, utan att jag ens behöver anstränga mig. Vilken hoj!

Provade Ronnys 998S, det var kul. Kändes större än mina, vilket får anses lite märkligt eftersom det är samma chassi... Men annan kuts samt helt annan fotpinne-sättning gjorde sitt till. Hjälp vad långt ner de satt, stod verkligen på tå i kurvorna. Visst kändes det att det är hen helt annan motor i den, men jag gillar min brötande vibrerande gammelhyper.

Jerry och Don Vito sida vid sida i solen. BIltemas framstöd funkade fint för att stå på, men inte när man ska byta hjul eftersom det tar emot framaxeln.


Efter strålande solsken hela eftermiddagen var det läge att konstatera - än en gång - SOLSKYDD. Nu är ränderna på axlarna ännu mer ingraverade, det blir inga små snygga linnen den här sommaren inte.


Middag vid Våtsjön, lasta av allt hemma hos mig till mammas "förtjusning" (ska du fylla hela logen nu också????). Ett glas vitt på altanen i kvällsolen, sen gick sömntåget.

Regn!

Det regnar. Inte duggregn. Inte strilregn. Nej, ett klassiskt hällregn. Hela Kinnekulle flyter, nu är vattnet på väg in under taket. Suck.

Det är inte bara jag...

som sover i depån...

Fem timmar senare

Klockan 01.30 ser han ut på ett lite annat sätt... Lite mer bekant, lite mer tålig. Don Vito Luciano, snart på en bana nära dig...

En skönhet i Hauges garage

Så här såg han ut kl. 20.30. Vacker är bara förnamnet! Han den röda saken alltså. Den svarta bakom är en hon. Nu börjar skruvandet!

Paus på rätt ställe

Annorlunda resa idag. Vi åkte från Björnlunda och skulle ut på E20, så vi åkte sörmländska mindre vägar till Kumla. Vackert och skönt med omväxling. Fikapaus bestämdes till rastplatsen efter Laxå, efter tankstopp i nämnda ort. Vi lyckades nästan ta smitnota, men räddades av att vi stannade vid luftpumpen som var paj. Fast ingen hade sagt till tidigare under dagen, utan bara lämnat tillbaka handtaget. Folk är konstiga. Fika blev det iallafall, vid sjön på bilden. Kaffe, macka och bulle på stranden. Sämre kan man ha det. T.ex. de som stannade på den skyltade rastplatsen 200m bort...

På väg mot Kinnekulle!

Packningen är färdig och väntar på att Isa ska komma med Brum-brum och hämta upp mig. Sjukt mycket prylar, och inte ser det ut som vanligt heller...

Lantlig dag

Skönt med en hel helg på landet. I lördags dök jag ner i garaget snabbt som blixten och klarade mig därmed från att bli satt i jobb av mor min. Tänkte faktiskt ta det på eftermiddagen, men då lyckades jag lite snyggt somna ute i min stuga. Sen var det absolut försent den dan och jag kunde korka upp matlagningsvinet istället. Bra ställe det där!

Men idag var det dags. Utrustade med såg och knipsare tuktade vi en gigantisk buske. Lite tomt blev det på en sida, men vi avhöll oss från klassikern att försöka jämna till det. Då hade det nog inte varit mycket till buske kvar.

Sen bytte vi utrustning till spett, slägga, hammare, hovtång och mälor. Samt en staketstolpe. Gammladags hederligt (nåja) slavgöra, spetta upp stenhård mark för att kunna få ner en staketstolpe ordentligt. Allt detta eftersom fårskallarna i hagen hänger sig ut för att äta upp de små syrenskotten på utsidan. Om man häller vatten i hålet så mjukar marken upp sig och det blir lervälling i hålet. Då ska man inte spetta ner där och få all lervälling på sig. Det fattade vi. Sen att vi inte gjorde så - det är en helt annan sak. Jag har ärvt klantådran av mamma, så jag skyller alla lerfläckarna på henne...

Eftermiddagen ägnades åt puts på Luciano, han börjar se riktigt bra ut nu. Tänk vad lite pyssel gör. Men mellan varven måte jag ta paus för att klappa katt.

Man ska ta efter katterna. Bara njuta av tillvaron här och nu. Lukta på blommorna, be om att bli klappad på, sova njutningsfullt. Jag ska bli katt hos en kattvän på landet i nästa liv!

BoTT-helg på Sviestad

Helgen tillbringades på favorit-sättet: i en depå med mycket muller. Fast egentligen alldeles för lite muller, och inte fick jag köra heller. Det var B-race på Sviestad, jag och Isa åkte ner och var allmänt behjälpliga.

Vi kommer ner lagom när första tidsträningen går på lördagen. Ja, första för BoTT-arna alltså. De där andra 125-orna, Rookie600 och 1000 etc. bryr vi oss inte om... Fullastade med kastruller, mat, kläder för alla väder etc. står vi och kollar utanför grindarna. Oh, vad det låter härligt!

Vi kommer in och hittar Ducceklubbens tält där helgens hjältinna Presidenta har varit sedan arla morgonstund för att hålla espresson varm för alla ducatister. För detta gick hon upp kl 04.00 och åkte 27 mil, vilken Presidenta!!! Vi ansluter, får kaffe och packar upp lite lunchmat. Får en rundvandring med presentation av var alla ducatister har gömt sig. D.v.s. allt från tältet bredvid till längst ut i gräset där Kjellegård huserar med ny bil och nytt släp. Säsongens färg är svart, mycket tjusigt och Ducati-mässigt.

Årets mekinsats står Zoman för (se tidigare inlägg). Han drar helt enkelt hem och byter motor i hojen mellan första passet och rejset! Till en motor som dessutom inte var helt klar! Inte hade han berättat det för familjen heller, de kom tillbanan och undrade var han var? Iskallt är bara förnamnet.

Färsk tortellini med pesto, ruccola, körsbärstomater, mozzarella, salami och lite bröd med tapendade frestade vi med framåt lunchtid. Verkade funka... Särskilt för mig som hade satt i mig "lite" vin kvällen innan och inte var helt på topp. Men ducce-tältet var placerat framför Mikkels rejsbuss där jag slockande nån timme på eftermiddagen. med gokarten farande förbi bara nån meter utanför. Talang: att sova...

Det drar ihop sig till rejs och alla har förbättrat sina tider sen morgonen. Spännande är bara förnamnet. Zoman är självklart tillbaka, det tar väl inte så lång tid att byta en motor? Vi placerar oss strategiskt på kullen och följer loppet. Rookien Ilari kör som tusan på sin hemmaban och blir helt otroligt femma direkt efter klubbmästaren Henrik. Grattis! En storartad insats står den andra rookien Dick för som med sin 916 biposto jagar och tar sig förbi en 1098R!!! Tillslut får han dock ge sig, men man kan lugnt säga att det var imponerande. Han är bra på att bromsa killen...

Reddatori i Mjölby her Duccehotell i källaren och nästa dag får vi underbar frukost av hans fru, eftersom redattori och Presidenta redan är på banan. Lyx!

Första träningen och tiderna är helt fantastiska. Ett stort gäng gör tider de skulle kommit direkt efter Swedie på förra året och fighten hårdnar. Yttreligare en träning och tiderna pressas ännu mer. Henrik är förbannad efter första träningens mediokra tider och går ut med mord i blicken, kommer in med en 1.00-tid. Wow! Och Björn fick inte leva så länge med bättre tid än Henrik... Bästa kapningen står dock Kjellegård för, från 1.13 förra året till 1.06,2 nu. Det kallar jag uppåtgående kurva!

Vi har egentligen inget särskilt för oss, så vi glider runt och sparkar däck som på vilken ducce-körning som helst. Extra kul att träffa de som man annars kanske inte snackar med på en bankörning, bland alla andra man känner ännu bättre. La famiglia är det verkligen!

Race två drar ihop sig och vi placerar oss åter på kullen. Många har lovat "nu jävlar" och Martin har t.o.m. muttart något om "antingen tar jag starten eller så blir det bowling". Låter som upplagt för duccedelar över banan... Men alla komemr igång, och Greven dammar av redan efter ett varv. Vi är inte alltför ledsna för det, då kan de andra kämpa om att vinna istället.

Rikard på en 999:a är snart i täten före en Aprilia och vi hejar vilt. Rookisarna sköter sig lika bra idag, ända tills Ilaris koppling lägger av bara ett par varv före mål. Kjellegård kör som tusan och undrar varför ingen varvar. Michael vurpar i utgången på S:et, men det är ingen fara med honom tack och lov. Så tre borta ur startfältet, en Ducce på första plats och helt fantastiska insatser från alla piloter.

Tider från lopen finns här:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=860933
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=863921

Så var det bara prisutdelning och hemresa kvar. Trist att lämna depån, vill inte alls åka hem och gå till jobbet. Bli en vanlig människa och dölja sin läggning...

Alla borde åka och kolla på ett BoTT-race, Ducceklubben håller tältet öppet för att just ni ska komma förbi!