"En liten jävla skruv" för att citera Johan. Den förenade bromsok och bromsslang och var helt omöjlig att få bort. Ett bromsok hade lossnat men inte det andra. Speciell öppen ringnyckel införskaffades, varmluftpistolen laddades och skruven hade marinerat i 5-56 i tre dar. Nu j-lar! Det enda som hände var att muttern blev rundare och jag fick kånka grejor fram och tillbaka. Det är ju inte så att det finns ström till varmluftspistolen på logen...
Idag var jag förbi Ducati Stockholm och hämtade de beställda prylarna - snabbkoppling till tanken och bricka till kopplingen. Tog med bromsoket med påhängande slang och handtag och visst fick jag hjälp. Plopp så var skruven loss! Magic fingers...
Efter middag och ett glas vin i solskenet så var det bara att knata ut till logen och fylla upp bromssystemet. Hade glömt bromsbeläggen i garaget - gå tillbaka. Hade glömt sprint och klämman - gå tillbaka. Sprint och klämma inte i garaget, måste varit i verktygslådan iallafall. Ut till logen igen. Tömma hela verktygslådan i jakt på liten påse. Inget där. Tillbaka till garaget, leta leta. Rotade t.o.m. igenom skräppåsen, men nej. De sunktiga gamla beläggen låg prydligt på hyllan, men de andra delarna var puts väck. Tog tillslut delarna från Luciano och satte på dem istället, febrilt funderande på vad jag kunde ha gjort. Skyller på katten...
Fyllde upp och luftade systemet, lite luft är det kvar känner jag. Men det får bli senare när den har stått till sig... På med kopplingskåpan och kåporna - Don Vito är färdig för Kinnekulle!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Nej, nej inte skylla på katten.
Du har säkert tomtar på loftet.... förlåt, jag menade logen ;)
Det är den berömda släppreflexen. Av någon outrundlig anledning så släpar man alltid med sig det man har i händerna för tillfället när man skall hämta verktyg, svara i telefon, etc.
Skicka en kommentar