Det är långt till Bridget Jones!

Söndag, hemma från Björnlunda igen. Fortfarande så snörvlig att jag helst håller mig i horisontalläge, vad gör man då? Man kollar på TV såklart. Är det vintersäsong är det ingen Moto-GP, men väl världscupen i hästhoppning. Inte illa, på rygg i soffan och filt runt benen. Men sen var det klent på TV-fronten. Hmmm, vad göra? Vänta lite, jag köpte ju "Bridget Jones dagbok" med Aftonbladet för ett tag sen. Perfekt en förkyld söndag!

Okej, alla känner upplägget. Singeltjej i London, 32 år, allt går fel med killarna. Sitter hemma och pimplar vin i pyjamas sjungandes "All by myself...". Ajaj, det här börjar kännas lite väl träffande! Men när hon öppnar kylskåpet för att tröstäta och hittar en möglig ostkant känner kag att det finns vissa skillnader.

5 anledningar till att jag har långt till Bridget Jones:

1. Min mamma har inte rymt med en TV-shops försäljare, utan är tämligen normal


2. Jag har ju trots allt varit sambo...


3. Jag såsar inte kring i pyjamas i ett kaos till lägenhet


4. När jag behöver tröstäta öppnar jag skåpen och funderar på vad jag vill ha. Vill jag ha grön eller röd pesto till crostinisarna? Och visst vore det gott med lite hyvlad parmesan på?


5. Och framförallt - jag tycker jag har det rätt gott. Stor skillnad!
   

Så skit i förkylning och hårt på jobbet, njut av de otroligt smaskiga små crostinisarna med grön pesto och parmesan. Det vita vinet satt också bra!

Suddiga smaskiga crostinis!