Hipp hipp hurra för mig!

Inte för att det är lika kul att fylla år idag som när jag var liten, men lite kul är det allt. Särskilt när jag är begåvad med snälla föräldrar som ger mig både middag och present. Det gäller ju att ha lite tur och i mitt fall så skulle jag på möte i Katrineholm idag på den stora dagen. Så lägligt när mamsen bor halvvägs dig! Så igår fick jag storslagen middag med oxfilé, mammas hemgjorda bearnaisesås, rostad mandelpotatis och smarrigt vin på stooor flaska och kaffepannacotta med hemplockade hallon efter det. Phu! Mätt så jag satt och pustade så upptäckte jag att vi hade satt i oss magnumflaskan med vin dessutom. På två och en halv person! Hua, lite lullig var jag allt...

Men det bästa kom efter maten: födelsedagspresent! Snälla, snälla mamma hade köpt det alla flickor önskar sig:

En dremel! Limited edition i snygg plåtlåda och 100 extra tillbehör. Wow!

Eh, ja hon hade fått en önskelista... Så hon hade åkt in till järnaffären och frågat en liten herre som blev såå lycklig över att få sälja en dremel. Han hade minsann haft en själv nästan sen den kom till Sverige och hon skulle veta att det var skillnad på de riktiga och alla kopior. Så dottern måste vara en mycket bra person som förstod att det skulle vara en riktig dremel!

När jag lycklig hade burit ner min fina fina dremel till garaget så inser jag att det nog trots allt blev lite mycket vin, alltså dags att ramla i säng. Vaknar imorse och tittar ut på sjön, dimman hänger lite över vattenytan och solen lyser på träden i alla höstfägerna. Ojoj, sämre morgon kan jag tänka mig! Det är i det läget jag funderar på om jag inte borde bo på landet...

Men stan har sina poänger. T.ex. att jag kunde gå till delibutiken och köpa en riktigt fin skiva hängmörad svensk entrecôte och lyxa till på ikväll. Skål!