Köra gata?

På med alla kläder, svttig innan man kommer ut ur lägenheten (påminner lite om skidsemester), kanta i full mundering till garaget, låsa upp femtielva lås och kedjor, sen kunde vi rulla mot mek-garaget i norra förorterna. Phu!

Förstår varför jag inte kör gata så pfta. Don Vito gillar inte att köras kall. Tjuvstopp är bara förnamnet, hackar på låga varv gör han också. Hastighetsmärarvajern är paj som vanligt, inga blinkers på... Men ut till garaget kom vi.

Jag skulle byta soppafilter och sätta på blinkers. Byta soppafiler, hur svårt kan det vara? HAHA!

Loss med paketet, lossa en annan slang för att komma åt, ett fäste och sen slangarna till själva filtre. Ta bort filtret och begrunda dina bensinindränkta händer... (Ja, den var nästan fulltankad - hade ni trott något annat???). Sätt dit nytt filter, fäste och andra slangen - plättlätt. Inse att den gröna tunna gummiringen som hänger nere runt paketet i tanken nog är en packning till som ska sitta mellan öppning och paket. Försök få tillbaka paketet med grön ring på plats. Nähä - nu började det intressanta!

Extra intressant att jag hade kommit på hojen och verkligen behövde få det att funka. Tittade lite på Bellona och konstaterade att passagerarplatsen var kvar om det knep för att komma hem. Bara husse accepterade att skjutsa, vilket var mer tveksamt.

Efter mycket fula ord och en hel del hjälp från mekexperten Anders så kom soppapump och packning på plats - utan läckage! Hallelulja! Men nån tid för nya stomps eller framblinkers blev det inte, bak hann vi koppla in. Nåja, det komemr fler dagar.

Bilder från SMC på Gelleråsen

Här kommer lite bilder från helgen, nu har de som fotade börjat lägga ut dem på diverse hemsidor och jag tankar glatt ner dem. Då gör det inte så mycket att jag glömde kameran...

Här håller vi det oförtjänta ryktet om att ducatister alltid måste meka igång... Don Vito var inte riktigt klar för att köras när jag kom dit.

Peo var dock ute och lärde känna Bellona.

Ronny med Dicks gamla kåpa, men blir alldeles förvirrad.

Det var faktiskt inte bara jag som skruvade - den här killen bytte hela kopplingen. Jag tog faktiskt bara isär och smorde min!

Tillslut kom vi ut på banan och det kändes förvånansvärt bra även om det var lite försäsongs-stelt.

Examinerad!

Ja - jag var ganska spänd. Inte för att jag var orolig för att jag inte skulle kunna teorin eller köra alldeles för dåligt. Men man vet ju aldrig vad som kan hända, psyket kan ju ställa till det. Om man absolut inte får vurpa kan man ge sig på att det händer. Men det hände inte tack och lov, hjärnan höll sig i schack. Det närmsta jag kom var att tappa Don Vito i depån, men det är ju inget ovanligt. Så bra att jag precis hade bättrat på de gamla skrapmärkena...

Jag har inte fastnat på bild själv, men andra kända "La presidenta" har:

Snyggt ekipage - Charlotta susar fram med Stonerkåpor. www.voj.se

Tre toppendagar i solen och blåsten på Gelleråsen (inget regn???) och resultatet var:

- Examinerad sporthojsinstruktör
- Bättrat på "fördomarna" att ducatister alltid mekar genom att skruva ihop Don Vita i depån istället för i garaget.
- Sett sambon bli lyckligare och lyckligare över Bellona
- Dragit gasen i botten för att hänga med nämnda Bellona på rakan (h-e vad 1098:orna går!)
- En liten beundrarskara till hojen och den kaxiga "du blev just omkörd av en tjej-texten"
- Solbränna i röd form på näsa och kinder
- Träningsvärk och stort leende!

Årest första bandag avklarad

Tjohoooo - han funkar! Hämtade Don Vito på vägen till Gelleråsen och instruktörsdag med SMC. För att verkligen sprida det befängda ryktet att ducatister alltid måste meka så ägnade jag fösta timmarna åt att skruva ihop honom i körbart skick. Det är ju inte så att jag lämnade honom på servicen med alla kåpor på...

Lagom till andra passet kom jag ut, kör ut ur depån och hela hojen skakar som en skördetröska. Uh-hu! Stannar och rullar (knuffar, puttar, sliter - välj ord) honom på gräset tills det var en lucka i staktet. Dagens gympass! Tänker att kopplingen kanske inte funkar, det kändes som den inte fick i växel riktigt. TAr av kåpan och ser att den är svarvad. Hoppsan! Dessutom sitter tryckstången fast, så det blir lite telefonsupport med Janne i Arboga som lugnar mig. Med infettade lameller och nya distanser till kåpan går han som han ska igen och jag komemr ut två varv på sista passet innan lunch. Lycklig!

Dagen har ägnats åt en grupp med två ducatister av tre deltagare - inte illa. Fast jag skulle behövt ha Isa där som kunde visa monsterhäng, det efterfrågades hur man hänger så man kan skrapa knä på ett monter och mina erfarenheter på den fronten är begränsade. Till noll faktiskt. Men jag vet ju hur det är att vilja...

En dag imorgon också, träningsvärken komemr inte vara att leka med!

Påsk på landet

Vi packade inte bara delar till Don Vito när vi var i Björnlunda. Lite hann även "svärmor" sätta sambon i hårt kroppsarbete (själv klarade jag mig på förkylningen...) och däremellan klappade vi Mao och luktade på blommorna.
Vårblommor!

Traditionsenlig våreldning av diket - och lite mer...

Solande katt, eller orm kanske?

Om jag vräker mig i gruset kanske jag får kli?

Vedhögen i början av dagen...

Stora släggan framme!

Packa delar...

Läge: Hojen kvar på verkstan, ska till Gelleråsen för årets första körning på torsdag. Resten av prylarna är i Björnlunda. Jag är i stan. Wow.

Så i helgen gällde det att packa alla delar som inte sitter på hojen, se till att de kommer till stan för att så småningom komma med i släpet till Gelleråsen. Plättlätt för en tjej som är sisådär planerad och strukturerad på hemmaplan. Undrar hur det känns att stå på Gelleråsen och inse att hojen saknar luftkanaler t.ex.? Och varför sitter det "fel" däck på fälgarna som är på hojen så det blir rena femtonspelet att få rätt däck på rätt fälgar?

Tank, termisar skulle ha varit med redan till Arboga - check.
Luftfilter, fotpinnar, bromsdetaljer, värmeskydd, och blandat lull-lull -check
Extra fälgar och däck, depåstöd fram och bak - check
Kuts med sadel, sidokåpor (kan skippas om man frågar Mackan...), toppkåpa - check
Alla lösa skruvar som fanns - hoppas resten sitter på hojen... - check

Att sedan stuva in allt detta plus IKEA-kassen med hojkläder i Golfen var ingen match. Inte alls, tur att solen sken och vi var mätta när vi började... Men nu är iallafall allt i stan, hur det går och skruva ihop det blir en senare fråga!

Tant-träning

Ibland när man går på gym så ser man nån äldre, inte alltför stor gråhårig herre lyfta skrot som får ungdomarna att blekna. Eller skutta runt på intensivpasset som om det vore ett lätt-pass. Själv känner jag mig fortfarande som "ung" och ser med skräckblandad förtjusning på.

Men ibland så kommer man och ser på småtjejerna i hippa kläder som ser ut som de bor på gymet, innan man tittar ner på sina egna lagom slitna kläder och otränade kropp. Igår skulle denna ohippa uppenbarelse testa dansaerobics för första gången på det här gymet. Lite jazzdans har jag fuskat med, aerobics är jag tämligen obevandrad i och senast jag försökte något liknande stod jag mest och var förvirrad.

Så det var med blandade känslor jag gluttade på den unga bblonda tjejen i tjusiga jazztights i omklädningsrummet. Hur ska det här gå? Men när jag kliver in i salen så är det första jag ser en gråhårig tanta och genast känner jag mig som en käck yngling. Tills hon vänder sig om och jag läser på ryggen:

Östgötabaletten

JO tjena - bara att ta ett djupt andetag och kämpa på...

Kamma dig nu!

Idag ringde det från Arboga. Då är det dags att bli nervös, när vi hade kontakt med dem så sent som i slutet på förra veckan och fick löfte om att hojarna skulle vara klara tills onsdag. Chrisse lovade mycket riktigt att han skulle förstöra dagen för mig och jag höll andan.

Domen löd: En vippa var så sliten att den har börjat äta upp främre insugskammen. Så kammen var sopslut, finito, förbrukad. Ja - och så vippan såklart. Pfah, en vippa mer eller mindre hade jag räknat med. Men en kam... Underligt nog hade de inte en främre insugskam till en 916sps på hyllan och tankar på de italienska leveranstiderna for genom huvudet. Gelleråsen i april, 2 helger Kinnekulle, en CSS och en Knutstorp i maj - skulle det bli något?

Ringer frisörmästare Tom och frågar försynt om en passande kam finns i något gömsle. Tyvärr inte. Men några minuter senare ringer Chrisse igen om meddelar att det fanns på hyllan hos Ducati och med otroligt stor tur så finns de i Arboga på onsdag lunch. Kommer de senare så får jag väl hämta hojen på vägen till Gelleråsen och ägna de första timmarna på instruktörsdagen åt att meka ihop alla kåpor, fotpinnar och annat löst som ska på. Känns som ett mindre problem. Dessutom lär jag hjälpa till att upprätthålla "myten" att Ducatister alltid mekar...

Vid det här laget är jag nästan tacksam för det faktum att jag får lägga 4.400 sekiner på en ny kam, bara den kommer på plats. Kära lilla Don Vito - han är dyr i drift...

SDK, DHL - vad är skillnaden?

Lite däck skulle levereras från en känd herre i Västra Götaland. Detta skulle ske i fredags medelst transport med en annan känd herre från samma trakt som skulle lämna sin ögonsten på bänkning hos Tom. På vägen upp passade de på att hämta en ram och en växellåda hos en handlare, dessa skulle tillbaka till herre nummer ett.

Världens bästa sambo mötta upp herrarna och lastade in ett antal däck till oss, några till Jenny och Lasse och en hel hög till Isa, en kasse till Klot-Lasse, samt lite släpinredning till Mattias. Vem det var som skulle ah släpinredningen var inte helt klart vid överlämnandet, men slumpen gör ibland sitt till. På efterföljande fredagsöl så visar det sig att Mattias är där och hör om överlämnandet. Åtminstone påstod han att det var han som skulle ha grejorna och vi är ju godtrogna ;-) Under dagen har det mesta fördelats ut och återigen har det visat sig att SDK fungerar som DHL. Värdens bästa Ducceklubb!

Vååååår!

Så var det äntligen dags även för Tokholmarna. Solen skiner och det är ljummet när man sticker ut näsan. All den eländiga snön som kom förra helgen har smält och fåglarna gör allt för att kvittra starkast.
Utsikt från kontorsfönstret, usel färgåtergivning...

En gul hoj av okänt ursprung passerade några gånger under gårdagen. På tredje varvet insåg jag att han körde fram och tillbaka över Västerbron, säkert med ett stort fånflin bakom hjälmen. Själv kan ajg inte ägna mig åt sådana excesser - Don Vito står tryggt (?) parkerad i Arboga och är inte färdig för att komma hem ännu. Och när han väl kommer hem återstår lite småpyssel innan han är fullt flygfärdig. Sen är det bara att hoppas på vädergudarna till första körningen...